En annan slags vardag...

Om en månad är mitt utbytesår till ända och jag åker hem till Sverige igen. Många tankar brottas med varandra i skallen på en just nu. Innan jag går vidare med detta måste jag först klargöra att det är pinsamt hur segt det är att formulera sig på svenska för tillfället, både i tal och skrift. Detta har varit en av anledningarna till att jag har dragit mig för att uppdatera bloggen, det är ju pinsamt att ha samma skriv-och talkunskaper i svenska som Maria Montazami liksom.

Den andra anledningen till att jag har varit dålig med att skriva i min döda blogg är (till skillnad från vad jag kan tänka mig att en del tro så beror det inte på mitt nya förhållandestatus) att det spännande äventyret i Wales förvandlades sakta men säkert till en vardag, precis som den hemma i Sverige. Men en helt annan slags vardag, om jag jämför hur mitt liv och min vardag såg ut för exakt ett år sedan, eller för tre år sedan eller varför inte sex år sedan. Just nu, i detta andetag i denna minut, tror jag att jag aldrig har varit mer lyckligare.

Därför blir det ett sjukt anti-klimax att tänka att denna vardag tar slut om en månad. På sätt och vis känns det som en liten bit av mig dör när jag flyttar härifrån, och det finns oroliga känslor och tankar inom mig som är rädd för att jag aldrig kommer må såhär gott igen.

Men det vet jag ju visserligen nånstans att det inte stämmer. Jag kommer inom ett år förhoppningsvis bygga upp en ny verklighet. Den kommer inte likna denna i Cardiff, eller den i Växjö/campus eller den i Värnamo, jag har ingen aning om hur denna vardag kommer se ut eller kännas, men den kommer vara min och den kommer vara lika riktig och viktig som den nu. Allt handlar om perspektiv, och hur jag väljer att göra med mitt liv. Inför och efter sommaren står jag inför ett nytt stort vägskäl. Jag har valt att ta den smala, riskfyllda vägen än den breda och trygga, eftersom jag vill uppleva denna känsla igen att ingenting är omöjlig i livet. Om jag tror tillräckligt på mina drömmar, så tror jag också att jag kommer få uppleva dem till slut.

För övrigt kom sommaren till Cardiff denna helg. Jag har bränt sönder min panna och fått fräknar på mina kinder, jag är fylld med d-vitamin igen och känner mig starkt! Jag tänkte lägga upp lite bilder här nu från helgen, men också lite smått och gott från den senaste tiden.

Avslutar som Alex och Sigge (som för övrigt har räddat många långa promenader hit och dit i år). HAJJ!

Här låg jag för tre timmar sedan i Bute Park. Byggnaden ovan är en sångskola, och de övade på operasång.

Igår grillade jag och några vänner på stranden. Passade även på att sola lite.

Hade en sån mysig vecka när min familj var på besök!

Jag skrattar varje gång jag ser denna bild. Linda blir motvilligt uppbjudan på dans under irländska St. Patricks day.

Jag och Erik är duktiga på att mysa.

Toksöta vänner man har. Svensk-tysk-fransk-irländsk blandning är en bra blandning!

Ssssöt.