Konsten att inte göra ett skit...

I sommar har jag jobbat nio veckor måndag-fredag 8-17. Efter varje arbetsdag har jag oftast gått direkt och tränat, vilket ofta har inneburit att jag inte varit hemma förrän runt 19. Därefter har jag hanterat konsten att inte göra ett skit, genom att glo på serier till att det är dags att sova.

Detta är första veckan då jag inte jobbar alls, och lägenheten i Växjö är besiktad och klar. SÅ, vad ska en tös göra i en stad som Värnamo när alla hennes andra kompisar bor i andra städer och de som är kvar jobbar?

Förr hade jag svarat "jo men man kan la läsa böcker", men NEJ, den förmågan har helt dött ut hos mig. Det börjar klia i hela kroppen efter att ha läst typ en sida, och jag börjar svettas av uttråkan (uttråkighet? eller hur säger man?). Igår började jag städa köket och vardagsrummet helt frivilligt. Funderar på att göra samma sak idag. Dagens höjdpunkt är Bodybalance ikväll. Livin' the dream!

Vad kan man göra när man är såhär uttråkad? Lägga patience? Stå på huvudet? Räkna fräknar? Jag kan behöva professionell hjälp med detta. För vad det handlar om är att jag måste kunna hantera konsten att inte göra ett skit. Förr var jag en mästare av denna konst! Vet inte vad som har hänt med mig på senare år...

Jag är till och med så uttråkad att jag skriver ett helt irrelevant blogginlägg eftersom jag inte har något bättre för mig. Yeay.

Förresten, det är tråkigt att blogga om jag inte får någon kommentar. Så, kommentera gärna om du läser detta och gör min vardag i Tråkland lite mer spännande!

"är så uttråkad att jag tar mig tid till att måla en gubbe i paint"

Är för övrigt himla avundsjuk på alla nollor som börjar på campus, Växjö idag. Fy fan vad roligt jag har haft det dessa tre år! Andra kanske tröttnade på studentlivet efter första året, men för mig var hela livet en enda stor fest dessa tre år. Sån är jag och det står jag för, en mysig kompott mellan festglad och studieglad (okej mest det förstnämnda.) Men, ifall mot all förmodan framtida arbetsgivare ser detta, så är jag faktiskt väldigt ambitiös också!

Lite bildnostalgi:

Första dagen!

Andra året. Hehe.

 Allkår 2010!

Stallarna...bästa studentjobbet..

Sista året...

Halloween 2010! Vi var så jäkla bäst! (Silent hill)

Jag och Emmy samma kväll, fantastiskt snygga! (?)

Sista året! Studio 54 såklart...

Jag förbehåller mig rätten att sno bilderna från facebook,

En stor del utav tiden i Växjö kan bäst sammanfattas med denna visa: David Guetta – Memories - feat. Kid Cudi

Men, dags att vända blicken framåt för en massa nya minnen kommer att skapas (dock inte i Värnamo).

Kontrollkärring

Åh just fan, har ju en blogg med.

Just nu sitter jag och halvsvettas inför alla förberedelser som måste ske inför Wales. Jag inser att jag har ett stort kontrollbehov. Jag måste veta exakt hur min situation kommer se ut när jag anländer, vilket är långt ifrån hur den nuvarande situationen ser ut. Så en av dem största utmaningarna är att slå denna kontrollkärringen på näsan och säga "nej hörru, det ordnar sig alltid!.

Några av planeringstankarna som far runt huvudet just nu är:

• Hur ska jag hitta i Heathrow till bussen som tar mig till Cardiff busstation?
• Hur ska jag hitta mitt B&B från Cardiff busstation?
• Jag borde boka B&B snart.
• Jag kan inte boka B&B förrän jag vet om jag bör ta mig till Treforest campus (ligger utanför Cardiff, 20 min med tåg) för the International welcome week på söndagen eller måndagen.
• Var fan ska jag bo på Treforest campus?
• Denna veckan kommer bli svindyr.
• Jag är fattig.
• Kommer jag gå i personlig konkurs under detta år?
• Kommer jag bli fet under detta år?
• Var kan jag träna i Cardiff?
• När/Var/Hur ska jag anmäla mig på mina kurser den 24 sept när skolan väl drar igång?
• Vad ska jag läsa för kurser?
• Jag gillar inte öl men det är billigt. Måste jag börjar dricka öl?
• Kommer jag bli fet av ölen?
• Kommer jag hitta vänner som är coola och inte urtråkiga?

Okej, vissa av dessa tankar är kanske irrelevanta, men det upptar en stor del av min tankeaktivitet för tillfället. Andra tankar är lite mer akut viktigare, men för tillfället svarar ingen på skolan mina mail eller svarar när jag ringer (förberedde mig mentalt i ca 23 timmar på att våga ringa denna person i Wales, va lite rädd för att en Gimli-typ skulle svara och att jag inte skulle fatta ett skit av vad han sa. Men istället möttes jag givetvis av en telefonsvarare).

Jag önskar jag vore en sån där cool, avslappnad typ som många av mina vänner är. Men nej, jag är ju faktiskt Sanna. Men går detta vägen så har jag väl vuxit en massa av denna erfarenhet (hoppas jag!). För något måste jag väl fan har vunnit när jag väl hamnar i personlig konkurs.

Är för övrigt sjukt dålig på det här med blogg, det är med sorg i hjärtat jag har insett att jag inte kommer bli en ny Blondinbella. När jag väl sätter mig vid datorn och uppdaterar skriver jag sjukt långa inlägg, men det är rätt gött att skriva ut allt man har i hjärnan och få lite perspektiv på saker och ting!

                                                             Ingen blondinbella direkt...

Min vän Elin besökte mig i Värnamo denna helgen, hon kom hela vägen från Stockholm vilket gör mig extra glad. Det känns lite tungt i hjärtat att några av mina finaste vänner bor så långt ifrån mig. I alla fall så gav hon mig ett paket som jag inte får öppna förren jag anländer till Wales. Jag blir så himla glad av sådana gester, alldeles tårögd nu i efterhand. När man känner sig alldeles ensam i ett nytt land så kommer ens vänner i Sverige betyda nästan mer för en än vad man själv kommer göra för vännerna som stannar kvar. Så, kommer sakna en massa människor! Men ett år går ju himla snabbt...

Nu ska jag dricka kaffe, gräma mig lite till för att sedan ignorera mitt halsont och träna på Nordic club! Vad skulle jag har gjort i denna lilla stad om det inte hade varit för träningen? 

Om att göra saker på egen hand...

Om fyra veckor smäller det. Då bor jag inte längre i föräldrahemmet (två månader om året räcker tack) och inte heller i den sömniga småstad som jag kommer ifrån. Utan då ska jag flytta till Cardiff som (det är väldigt få som verkar veta om detta) är huvudstaden i Wales (och nej, Wales är alltså ingen stad). För många kanske det inte låter om en big deal.

"Jaha, Storbritannien. Då ska du istället smaka på Groznyj i Tjejenien eller Hobart i Tasmanien för att testa att åka långt bort på riktigt." 

Men nej, jag är inte direkt en vagabond som har rest och upptäckt en massa på egen hand tidigare. Faktum är att det är första gången jag reser iväg på egen hand. Helt själv. Och jag reser ju egentligen inte, jag ska liksom rotfästa mig i ett år i ett land där jag inte känner en kotte, och jag gör det alldeles själv. För mig är det där mitt äventyr börjar.

De senaste tio åren så har det långsamt (men samtidigt rätt så fort!) skett en förändring inom mig. Jag har gått från en rätt blyg, introvert tjej som trivdes bäst i skuggan där ingen såg mig- till en kvinna (det känns faktiskt rätt knäppt att använda det ordet om mig själv) som har blivit galet sällskapssjuk med stort S. Att vara ensam skrämmer mig (vilket är kanske ironiskt med tanke på ett jag aldrig haft en pojkvän, men det är inte den typen av sällskap jag menar). Man har liksom så mycket roligare i livet om man får dela det med andra människor!

Den tanken som alltså är läskigast just nu är: Kommer jag hitta vänner i staden (f'låt, landet) Wales? Egentligen en rätt korkad tanke eftersom jag någonstans vet att jag kommer det, men samtidigt tänker jag : men hur fan kommer man göra det? Det och ekonomin. Fan vad dyrt det är att bo i Storbritannien, det tär hårt på en tvättäkta snål smålänning!

Men det börjar kännas så bra nu. Den där oroliga klumpen jag har haft i magen om att flytta till ett annat land på egen hand börjar lösas upp, eller i alla fall ta sig an en annan form. Nu är det snarare pirrig förväntan!

Jag tror att vi alla reser runt i världen för olika skäl. Vissa reser för att upptäcka nya platser, andra reser för att upptäcka sig själv.

Hemma är där ditt hjärta bor

Jag har tömt min lägenhet i Växjö. Nu återstår bara städningen. Min allra första, egna lägenhet som har varit i mina ägor i 3 år. Typiskt mig att alltid vara löjligt sentimental över minnen. För vilka minnen jag har haft i den lägenheten! Här skulle jag kunna göra en lista över mina "topp 5 bästa minnen", men nej, är för trött.

I alla fall, bilden ovanför visar mitt rum hos mina föräldrar där jag huserar för tillfället. Eller "gästrummet" som det officiellt kallas. Eller det blir väl ett gästrum snart igen när jag flyttar- vilket på dagen är exakt om en månad! Mina kära vänner bör känna igen vissa föremål från Växjö ~ooh!

Jag för övrigt aldrig förstått innebörden av detta tecken ~ . Troligtvis så fyller den säkert en riktigt bra funktion men tyvärr har den yngre generationen kvinnor genom överproduktion smädat sönder ~ (som jag, till exempel).

Ja, bilden är tagen från min Iphone. Jag är tyvärr inte vän med riktiga kameror. Detta kan bli ett problem imorgon då jag ska åka runt i Värnamobygden och fota till Värnamo turisms hemsida där jag har arbetat i sommar, men det ska nog bli bra det med!

Noob

Okej, då har även jag skaffat en blogg. Fast det är ju i och för sig inte första gången. Har startat 2-3 bloggar tidigare (då på blogg.se, jag får skylla på min okunnighet) men efter att en svår prestationsångest infann sig varje gång, så stängde jag alltid ner skiten efter max 1 vecka. Men detta var senast 4 år sedan, och jag hoppas att mognad och det faktum att jag har ett roligare liv än förr gör att denna blogg is a keeper!

Jag startar denna blogg främst för att familj och vänner ska få följa mitt utbytesår i Cardiff, Wales som börjar i mitten på September. Jag har ingen större ambition att bli den nya Blondinbella eller Kissie direkt.

Eftersom jag inte fattar ett skit just nu med hanteringen av denna blogg (skriver detta genom min Iphone samtidigt som jag ber till högre makter att det kommer att funka!) så hoppas jag att folket (men även jag själv!) har tålamod med mig. Kan lätt bli att jag byter design och hej och hå höger till vänster innan jag blir nöjd. Jag ska även försöka att inte radera hela bloggen. Om den fortfarande finns kvar efter den första kritiska veckan så ser det nog ljust ut!

Nu ska jag prova att publicera en bild, tjohej! (Motivet blir naturligtvis en tröttsam egobild på yours truly, fantasin tryter denna lunchtimme).