Oops...och God jul!

Ja, jag sa ju i början att jag inte var någon Blondinbella direkt. Jag har försummat min blogg likt jag har försummat tandtråd. Blogga är ju roligt ändå eftersom jag tycker det är roligt att skriva, men det är väl av denna anledning jag aldrig kan bli författare trots mitt intresse eftersom så fort något blir ett måste så blir det som en hård mage- inget vill ut.

Nu sitter jag återigen här i källaren i mitt barndomshus i den småländska skogan. Hemskt vad tre månader går snabbt. Även om det var lite vemodigt att säga hejdå till vissa i Cardiff som inte kommer att återvända, så måste jag säga att det är mysigt att vara tillbaka och träffa alla och äta något annat än makaroner och bacon varje dag. Nu tänker jag bara njuta för fullt tills jag med familj drar till Egypten på torsdag, woho! (Note to myself: Köp handsprit innan dess!). Är sjukt nojig att dra på mig en mysig magsjuka där borta, det är ju lite som på att flippa ett mynt- risken är 50/50.

Istället för att skriva vad jag har gjort det senaste dagarna tänkte jag köra på det här "en bild säger mer än 1000 ord".

Pubmys- åh! Så glad att jag åker tillbaka dit i januari!

Lite julmys (och julbus) i fredags!

Kvällen innan jag for tillbaka åt vi en avskedsmiddag med varandra. Två drar tillbaka hem till München och två till Amerikat- för gott. :/

Hemma i vardagsrummet igen. Upptäckte panoramafunktionen på min telefon ungefär ett år efter inköp- det är duktigt tycker jag!

Mysigt med en återföreningsfika med dessa flickor i Växjö! Älskar Emmys luriga min, haha! 

Cuuurse you Flapjack!

Jag hade ett mål för hösten. Ett enda mål. Att inte bli sockerberoende här i UK- det är ju liksom en sådan klyscha!

Jag måste säga att i början så gick det utmärkt. Jag vad oerhört nöjd med mig själv varje gång jag och mina vänner besökte diverse kaféer och jag nöjde mig med en kopp kaffe medan de andra vräkte i sig diverse (helt fantastiska) bakelser och kakor. (Självklart ignorerade jag det faktum att jag jämt lägger i 4-5 sockerbitar i mitt kaffe.)

Men på senare tid har det går utför, och jag skyller detta på två saker: mitt gymmedlemskap och min nya pojkvän Flapjack.

För vissa människor innebär ett nytt gymkort ett nytt, mer hälsosammare och fräschare liv. För mig symboliserar ett gymkort den perfekta ursäkten att kunna äta mer mat. (Med mat syftar jag här på pasta. Mina matlagningskunskaper har krympt sedan jag flyttade hit och nu ligger jag på samma nivå som hösten -09 när jag först flyttade till Växjö. Det är liksom inte roligt att laga mat i ett kök där ens flatmates låter disken vara framme i typ 5 dagar, det är nästan så man tror de vill göra en rekonstruktion av Mount Everest).

Jag har aldrig varit ett jättestort fan av sötsaker ärligt talat. Men detta har ändrats sedan jag mötte Flapjack för första gången. Flapjack väntar på mig varje gång jag anländer trött/stressad/frusen till biblioteket. Han ligger där i godisautomaten och skriker efter mig. Han är någon slags brittisk deg överdragen med choklad, svårt att förklara utan att det låter blä för svenskar utanför den brittiska sötkulturen. Jag och mina vänner brukar dela med oss av Flapjack varje gång vi se den andra vara lite nere- han livar alltid upp stämningen för bara 1 pund!

Men hörni min relation med Flapjack börjar bli jävligt frostig. Fastän jag inte har besökt gymmet på en vecka nu fortsätter jag inbilla mig att jag kan äta hur mycket som helst, men det är bara att erkänna för mig själv att detta inte är hållbart. Flapjack har öppnat upp mina ögon för andra typer av sötsaker- och inte heller hjälper det att jag har en väldigt gullig franssyska i min studiegrupp som köper chokladkakor till varje möte vi har (jag brukar se till att det blir minst två gånger i veckan.)

Guuuuuuuuuuuud hur blir man av med ett annalkande sockerberoende? Damn you söta Brittanien!!

 

Hur Flapjack ser ut efter att ha muntrat upp mig på bibblan...

Bath

Är helt slut efter en mysig dag i vackra Bath i England. En helt fantastisk stad- sååå vacker, unik och verkligen präglad efter Romartiden!

Jag gick med amerikanerna Rachel och Brian och det var ju en upplevelse. De köpte julklappar till sin familj (allt från deras mammor till deras kusins mans systerdotter va fan det nu va) för minst 100 pund medan jag shoppade julklappar för...0 pund. Åååångest. Jag är en sådan dålig dotter/ syster. Jag var dock nära på att köpa världens godaste ost men vetifan om det är tillåtet i tullen. Jag har sett för mycket på flygplats-tv.

Det ballaste som hände under hela dagen var när vi gick förbi tjejen som spelar Arya Stark i den sjukt bra serien Game of Thrones.

Rachel: Är inte det hon från Game of Thrones?
Jag: Näää...va? Nääää. Varför är hon i en kör för? Bor inte hon i typ Hollywood och dricker champagne? Näää.
Rachel: Joo det är hon.

*vi vrålstirrar*
*hon ler tillbaka blygt/livrädd och nickar sakta*

Vi: Ooooooohhhhhh myyyy gooood *FOTA FOTA!*

Herregud vad töntig man blir så fort man känner igen någon från TV. Måste läsa någon psykologibok om varför man beter sig på detta vis varje gång.

Ikväll ska vi ÄNTLIGEN se sista twilightfilmen. Fy fan vad dåliga dem är, men jag måste ju bara se klart alla filmen på bio! Ska försöka att inte spy galla över Kirsten Fucking Stewart och deras jobbiga modellunge.

Bildbombaza:

Rumbling on...

Himmel vad tråkigt mitt förra inlägg var. Blir ju liksom utttråkad av mig själv när jag läste inlägget. Kan ju tillägga att tandvärken försvann efter några timmar (som vanligt). Jag hade nog bara borstat mina tänder för aggressivt (som vanligt).

För övrigt är det bara TRE veckor tills jag åker hem över julen (!!!!). Jag blir ibland mörkrädd över hur fort tiden går, vilket jag har delat med mig av tidigare. Jag längtar efter att komma hem och mysa, men samtidigt vill jag att tiden ska gå så sakta som möjligt. Tre av de tyskar jag har lärt känna väldigt bra här nere stannar bara för en termin vilket är skittråkigt, så man får väl helt enkelt passa på att umgås så mycket som möjligt. Jag kommer nog drabbas av en smärre depression i juni när man ska säga farväl till alla. Och det blir ju verkligen ett farväl eftersom alla kommer från olika länder. Jag planerar liksom inte att hänga i Tyskland allt för ofta. Men det är väl så det är i livet- människor kommer och går och vänskapsband bildas över olika kulturer och nationer vilket är rätt fint. Det ska bli spännande att se vilka nya människor jag träffa nästa år...och vad jag kommer att göra nästa år! Men jag tror på det faktum att ha ett vänskapsband väl bildats, och det är på riktigt, så kommer det inte gå sönder av tiden. Det finns vänner man inte har träffat på typ evigheter men man vet att allt är som tidigare när man väl träffas igen, vilket är rätt fint.

Jag har ju skrivit hur sjukt mycket jag har att göra i skolan, men jag har inte förtäljt specifikt vilka nya kunskaper jag suger in, hoho! Två av mina tre essays är nu avklara, nu är det bara en essay, en presentation och ett prov too go. Ska jag nog hantera. Det är:

• Uppsats om media imperialism i news journalism och Hollywood.
• Uppsats där jag jämför de komiska strategierna (varför låter allt mycket lamare på svenska?) i den brittiska och den amerikanska versionen av tv-serien The Office.
• En rapport där jag skriver om Spotify ur ett affärsperpektiv (ordet business översätts väl med affär? Eller företag? Företagsperspektiv låter ju bättre i och för sig).
• En presentation på tjugo minuter där vi analyserar kvinnliga stand-up komiker och varför dessa är färre på stand-up scenen än manliga komiker.
• Ett prov (in-class screen test) om estiken i (brittisk) television.

Så är det! Roligare än juridiken för två år sedan kan jag meddela!

Till lite mer relevanta nyheter så har jag fått en megafinne strax ovanför min överläpp och jag ska ut ikväll. (NOooOOOoo!)

Såhär intresserad kan en nyfiken och sprallande glad student se ut under en lektion kl 9 på fredagsmorgonen om brittisk television på 50-talet. Ja ni hörde rätt...på 50-talet.

 

 

För 35 pund har jag och mina vänner blivit medlemmar (eftersom vi är mediastudenter) i BAFTA, vilket innebär att vi får se på "gratis" bio måndagar-tordagar på alla bioklubbar i Cardiff because we're worth it!

 

På söndag fyller min bebis till lillebror 16 år (!!#%#%#!!!!) vilket känns sjukt. Snart är han 18 år. Alldeles för sjukt. Han går på min gamla gymnasieskola nu. Mega-super-jättesjukt! I mina ögon kommer han alltid vara min lilla söta bebis som älskar teletubbies. Jag skickade iväg ett brev innehållande lite saker till honom i tisdags men börjar bli orolig över att sakerna har förstörts i kylan/fukten. Kanske inte vidare smart av mig att stoppa ner allt i ett ömtåligt kuvert...fan! Men nuförtiden skickar man brev typ en gång om året om ens det, så vanan är inte riktigt inbiten.

 

 

Jag och Eddie förra julen. Mindre charmigt kort på oss två men han är som pappa och tycker att fotas är dötrist, så man får ta vad man haver!

 En klassisk scen jag analyserar i The Office UK. Sjukt bra! Märk hur de använder "the use of the grotesque body as a comedic prop in the terms of inaction and reaction". ;)



Aj

Jag har tidigare avskytt när folk skriver att de har bloggtorka. Jaha liksom, dina fyra läsare klarar sig nog bra utan dina inlägg. Men nu, när jag själv har skaffat en blogg, har jag ökat min sympati för dessa bloggtorkare..(?). Eftersom fyra läsare är nog så stressigt! Lite tankar just nu:

•JAG HAR SÅN HELVETES TANDVÄÄÄRK! Allt socker i den engelska maten är inte särskilt nyttigt. Inte vill jag gå till en tandläkare här i Wales heller- vem vet vad de kan hitta på...

•AJ

•Det. Gör. Ont.

(•Smärtan tar över alla andra tankar...)

•Aj.

Det var allt från mig för denna gång.

Åldersnoja 2.0

Jag vill förvarna alla därhemma att jag har förändrats här borta. Vetifan om det är på grund av stressen, nya människor, klimatet eller all pommes. Men skulle väl gissa på att sömnbristen påverkar en hel del. Jag har åldrats typ 10 år på 2 månader.

Varje dag har jag möjlighet att granska mig själv i den hätska och dömande hisspegeln. För varje dag som går så har ringarna under ögonen blivit större, mörkare och mer aggressiva. Fy fan. Ändra några ord i en viss berömd dikt och ni kan förstå min fasa.

Two Rings to rule them all, Two Rings to find them,
Two Rings to bring them all and in the darkness bind them
In the Face of Sanna where the Shadows lie.

 

Min åldernoja nådde sitt maximum idag när jag, förutom att jag upptäckte mitt TREDJE gråa hårstrå, även upptäckte att min foundation hade kletat fast sig i rynkorna under mina ögon så att jag var tvungen att smeta ut det igen. Ja, rynkor. Inga sådana där töntiga skrattrynkor som typ bebisar har men som tjejer i min ålder ändå nojar sig över utan NEJ, riktiga sådana där finrynkor under ögonen.

 

Helvete- min kropp håller på att förfalla och jag har fortfarande inte haft min första pojkvän än. TRAGISKT. Inte blir det bättre av att vänner och bekanta där hemma i min ålder börjar gifta sig och få barn från höger till vänster. (Visst jag är väl glad för deras skull MEN TÄNK LITE PÅ MIG VAVAVA!)

 

Nu ska tanten sova och drömma sig bort to the land of Botox.

 

 

Ungefär såhär ser jag ut i den där jävla hisspegeln. Typ.

(Ringarna under ögonen har blivit mörkare.)

...vår planet kan vara rätt fin ibland!

Älskar denna video som en kompis delade med sig på facebook. Rätt skönt att se världen och människorna i den ur ett positivt perspektiv än att bara cyniskt klaga över hur sjuk den är.

Idag upptäckte jag en rolig grej när  jag insåg att min essay som jag trodde jag var färdig med skulle bestå av 2500 ord istället för 2000 som jag först trodde. Så nu gäller det att ordbajsa ut 500 ord så att jag kan lämna skiten åt sidan- här är det kvantité och inte kvalité som gäller!

Vill också meddela för omvärlden att jag, Sanna Elisabeth Lindgren, sprang 30 minuter på löpbandet i måndags (rekord!) och gjorde samma sak igår (hur snabbt det gick är inte väsentligt här va). Jag börjar redan känna mig som Usain Bolt. Det bästa är att springa när det är mörkt ute så man kan se reflektionen av sig själv i fönsterrutan. Förundran över hur vältränad man ser ut (från brösthöjd uppåt) är en riktig inspirationskick! Tur att man inte kan se min mage i den reflekterande glasrutan, för då hade jag bara blivit deprimerad över mina icke existerande magrutor och då hade jag inte heller kunnat vräka i mig mat som jag planerar att göra på TGIF ikväll. Lökringar- here I come!

Idag bokade jag även en biljett till staden Bath i södra England! Den 4e december drar vi iväg över en dagstripp, har alltid velat åka dit! Visserligen är det en riktig sommarstad, men skitsamma. Bath börjar bli erkänd som "the Christmas capital of the West" tack vare deras julmarknad vi ska gå på. Får se om jag lyckats låta bli att köpa julklappar eller inte! :)

Veckan blev så mycket bättre!

Okej okej, det var ett tag sedan jag uppdaterade. Kan köra en liten update på veckan som gick efter mitt mentala breakdown som presenterades i förra inlägget.

Onsdag: Efter mitt mentala breakdown gav jag mig själv en örfil, sa åt mig "ryck upp dig sissy!" och gjorde upp en plan för hur jag skulle lägga upp mina studier. Planen blev att fokusera på minst två ämnen per vecka och att ha ett mål efter veckans slut. Fantastiska resultat då jag blev färdig med en av mina essays i söndags! Jag kan visst vara bäst ibland!

Torsdag: ...helt ärligt glömt bort denna dag. Troligtvis befann jag mig i studiekoma.

Fredag: Studiekoma igen. Klockan tre hade jag och min grupp ett möte planerat sedan lång tid tillbaka men eftersom unga britter tamejfaaaaan är så jävla lata så blev den ena 30 minuter sen och den andra dök inte upp alls. Ett sms en halvtimme senare avslöjade "att något hade dykt upp". Fuuuuck ***! Efter ett diciplinerat samtal från moi så gick dagens möte mycket smidigare då de faktiskt dök upp i tid och hade mer eld i baken en någonsin! Så ska tonåringar dras! Jag berättade för mamma att jag förstår hur förjävligt det är att bo tillsammans med lata barn (bodde, för min del...ibland). Mina lägenhets"kompisar" är hur lata som helst: "Åh, vilken bra idé det är att låta disken vara framme i fem dagar!", "Åh, vad mysigt det är när golvet kryllar av matrester (och maskar säkert också för den delen)".

Jag tänker fan aldrig skaffa tonåringar. Kan man adoptera bort barn när de fyller 12 år?

Sedan på fredagskvällen gick vi på rugby spel vilket var grymt häftigt, men kan inte påstå att jag har blivit frälst av sporten. Fotboll är mer min melodi i så fall (vilket säger rätt mycket). Efter matchen gick jag och några andra till en heavy metal konsert på en rockbar. De var helt jävla grymma! Lite smakprov: (Fast för mig är upplevelsen, särskilt när det kommer till den här typen av musik, så mycket bättre när det är live). Någonstans under spelningen måste jag ha brutit min nacke efter allt headbangande, både jag och Camille kunde knappt röra oss på lördagen.

Lördag: Mer studiekoma (jag var faktiskt helnykter under fredagen så jag kunde njuta av min stund på biblioteket, åhåja minsann) Sedan på kvällen var vi ett par stycken som var hemma hos Fiona och gjorde wraps och hade en mysig tjejkväll!

Söndag: Studiekoma. Tårar av frälsning när jag blev klar med min essay.

Denna vecka som följer kommer nog bli trevlig den med! På onsdag ska vi till TGIF och på l*rdag ska vi (risk för g*ogle tran*late) hål*a en *verass*ningsfest för en kompis som fy*ler å*r (men som envisas med att vilja hå*la en egen f*st  vilket alla hitta på ursä*ter att inte gå på eftersom hen ska gå på vår...fastän hen inte ve* om det än. Eftersom jag får grav å*gest över att lj*ga för folk så komma jag bara blankt ignor*ra henom(?! säger man så?? aja) tills lörd*g....kanske att jag måste skicka en gr*ttish*lsning på fr*dagen men that's it alltså!

 

Precis innan de walesiska spelarna kom ut på plan. Kan ju för den icke insatta meddela att de förlorade mot Samoa...

Dålig dag

Idag är ingen bra dag. Pressen med tre essays, en gruppresentation och ett prov på mindre än en månad har blivit för stor. Stressen ligger som en klump i magen och ett tryck över bröstet, och känner man den känslan blir det svårt att producera något överhuvudtaget och man vet inte ens i vilken ände man ska börja i. Mitt gamla universitet var på riktigt rena barnleken jämförelse med den här skiten. Inte ens under c-uppsatsen var jag såhär stressad. Tror det handlar om att kunna hålla fyra helt olika ämnen isär, det är så svårt och det blir lätt en pannkakssmet av hjärnan.

Idag ville jag bara hem till mamma och gråta, typ den känslan. Det blev för mycket när min sjukt fina vän såg att jag var lite nere idag på bibblan, gick iväg utan ett ord, och kom tillbaka med en chokladkaka till mig. En liten gest som var så jävla gullig, självklart bröt jag ihop då, haha.

Efter övertalning så ska jag lägga ner plugget ikväll (fast det känns som om jag inte gjort ett skit) och möta de andra på puben. Förhoppningsvis får det mig att må lite bättre och därmed prestera mer imorgon.

Andas in, andas ut. Imorgon är en annan (snälla låt den också bli bättre) dag.

Lugnet och minnen...

Denna helgen har varit den mest lugna hittills. Inte många knopar har gjorts, vilket är rätt skönt men också rätt tråkigt. Jag tror idag är den första dagen jag även inte lagt ut pengar på något- fab!

 

Igår och idag var jag på gymmet. Underbart att ta tag i det igen efter att man har varit sjuk, men kvalitén på deras gruppklasser här är sjukt låg i jämförelse med Olympen eller Nordic club. Istället för utbildade kvinnor som faktiskt vet vad de sysslar med så har vi här istället småpojkar med glesiga mustascher som hoppar över uppvärmning och strechningen på bodypumplektionerna och inte medverkar under övningarna utan istället står stilla och glor på alla kvinnor som om vi vore statister i Eric Prydz musikvideo "Call on me". Inte fräscht.

 

Idag tänkte jag plugga, men klockan är halv sju och jag har hittills läst fyra sidor i en bok jag inte ens minns titeln av. Istället svävar jag runt bland minnen på facebook. Hittade denna lilla musikvideo igen och nostalgin blev skyhög! Det var en dampresent som killarna på mitt gamla studentjobb (som jag hade i mer än två år) hade gjort till oss, riktigt all-in! Av min studietid i Växjö har jag seriöst mer minnen av jobbet på Slottstallarna än själva studierna- detta är rätt skrämmande egentligen!

 

Hahaha, åh! Även om jag fanimej hatade det stället ibland saknar jag det otroligt mycket. Uttrycket "hatkärlek" tar sig till en helt annan nivå när det kommer till minnen från stallarna...

 

Igår passade jag dock på att vara kulturell och besökte National Museum of Art här i Cardiff. Riktigt fina grejer hade dem där, och sjukt stort va det också för den delen. Senare på kvällen gick jag och två andra till hamnen. Rätt galet att det bara ligger 20 minuter från där jag bor men ändå var det mitt andra besök där hittills. Man blir ju bekväm i sin vardag även här. Hamnen kryllar av resturanger och osar mysighet, bilderna ger som vanligt verkligheten ingen rättvisa.

 

 

Är det lagligt att ta kort inne på museum? Skitsamma, jag chansade i alla fall!

 

En annan lite mindre rolig överraskning är att vi blir klara med skolan här redan i slutet på april. Men, jag har mitt rum här tills juni och glöm att jag tänker åka tillbaka tidigare än jag måste. Så, några av oss börjar redan planera resor i maj. Helt perfekt att besöka Skottland och Irland när det är fint väder och man ändå inte har någon skola- så nu gäller det bara att hålla hårt i sparpengarna tills dess!



Superbass

Anledningen till att jag skriver ett inlägg denna sena timme är att jag just har varit med om världens ballaste grej. Okej inte världens ballaste kanske, men jag lever fortfarande på kändis-adrenalinet! Jag såg Nicki Minaj utanför mitt hus, woho! Hon har spelat på Cardiff stadium ikväll som ligger här bredvid och vinkade hejdå till sina fans från sin buss, och jag just råkade passera helt omedvetet. Asballt. Coolt! SUPERCOOLT! Nästan ballare än när jag gick förbi Keanu Reeves i London...fast bara nästan. Okej, nu har jag delat med mig av denna upplevelse! Woho! Yeah! Wow! :D

 

Okej, annars har jag haft en sån jäkla rolig kväll. Det började med en romantisk måltid för sex tjejer på Jamie Olivers resturang (20 pund för världens minsta huvudrätt och efterrätt. Men det var ju jäkla gott i alla fall! Dricksen kostade oss mer än desserten...) Sedan gick vi the finfina Live Lounge där vi mötte upp några andra och träffade nya amerikanska vänner som vi gick vidare tillsammans med till the Welsh Club. Och det var ju...speciellt. Det var vi och kanske tio personer till men det hindrar ju ingen!

 

Okej nu babblar jag på för mycket. Måste. Sluta. Skriva.

 

Och dricka lite vatten! Och äta min clementin! Och sova gott!
.... !

Den enda bilden jag tog på Jamies...mysigt!

 

För er som inte känner till min nya bästa kompis Nicki.... ;)

Va i h-veteee...?

Hej och välkommen till Sannas panikhörna! Idag ska vi uppmärksamma paniken över att tiden går så jävla fort.

På riktigt. Om en månad (typ) ska jag hem över jul (Uuuurk och spyy för Sverige. Yippiekayee för att träffa alla). Sen är jag tillbaka men den tiden kommer gå lika fort som när jag skrev c-uppsats. Simsalabim är det maj/juni och jag ska hem. Därimellan ska jag ha panik över vad fan jag ska göra med mitt liv efter detta.

Varför går tiden så fort för? Jag hatar det! Inte blir det bättre att man blir äldre och hängigare för varje år som går. Usch. Finns det ingen gömd knapp någonstans som man kan trycka på så att tiden står stilla en stund och man är 23 år för alltid?

Tack för att ni kom och besökte Sannas panikhörna! Vi ses, troligtvis mycket snart, igen!

Remember, remember, the fifth of November...

...the Gunpowder Treason and Plot. I know of no reason why the Gunpowder Treason should ever be forgot.

 

Idag är ingen vanlig måndag här i Storbritannien, utan idag är Guy Fawkes Night. Nej, det är inte särskilt konstigt ifall man inte vet vad detta är, det är knappt att människorna här gör. Dock var jag tack vare filmen V for Vendetta väl insatt i historien bakom detta spektakel.

 

Vi var ialla fall några som åkte ut till Barry Island där de har ett rätt stort årligt firande. Förväntningarna var höga. Delvis för att se fyrverkerier, och delvis för att jag precis har sett tre säsonger av den brittiska kultserien Gavin & Stacey (Som är så jävla grym!! Se den! Tack vare den serien har jag anammat nya fraser som "OY- what's the curryn?!" och "Oh, lush that is!") och den utspelar sig till stor del på Barry Island! :) Det var riktigt mysig nyårsstämning, men ärligt talat var fyrverkerierna fisar i rymden. Inte bidrog den ryska technomusiken i bakgrunden till en härligare upplevelse heller. Men det var riktigt mysigt att gå omkring där med hot chocolate! Fy fan vad kallt det börjar bli här nu. Det tar på riktigt dubbelt så sakta för mig att skriva här eftersom mina fingrar fortfarande är helt stela av kylan.

 

Imorgon blir det återigen en riktig pluggdag (nu börjar allvaret på riktig. har 3 essays, en gruppresentation och ett exam att göra/skriva fram till 14 december som jag inte börjar på än), men det ska nog gå bra! Känner mig (i alla fall just nu) peppad!

För några timmar sedan på Barry... 

 

Guten tag! 

Amelie ville ta ett kort och skicka en hälsning till sin syster som fyllde år!

 

Lite matbilder från i lördags innan utgång! Det var riktigt god vegetarisk mat med tjejdrinkar och tjejsnack! Och den nedre bilden visar världens goaste "Hot chocolate pudding"- oh lord! Britterna kan sina efterätter!

Dipp och hipp

Och helt plötsligt var det fredag. Veckorna går så fort nuförtiden, är mer och mer glad över att jag valde att stanna här fram till juni eftersom det skulle kännas sjukt onödigt att åka hem redan i december.

Så här såg jag förresten ut i onsdags. Ingen fattade mitt blåmärke runt halsen så efter ett tag smetade jag på en massa "blod" där istället så att folk fick välja om jag hade fått halsen skuren eller strypt. Thanks for the pic Julia!

Annars mår jag bra. Hade dock för en stund sedan mitt första mentala breakdown framför skype med mamma. Allt är ju inte en dans på rosor och ibland möter man ju på lite motstånd i livet. Hittills har allt gått så ovanligt bra rätt länge nu så jag har bara väntat på det här. Ibland stöter man på människor som helt enkelt inte tycker om en, fastän man försöker vara så gullig man bara kan. Men nu är det slut med fjäskandet- antingen gillar man mig eller inte. Ingen idé att försöka vara någon man inte är, det mår man ju inte direkt bättre av!

Nåväl, nog med det negativa. Jag är lyckligt lottat på så många andra plan, är glad att jag har träffat många fina människor här man kan skratta och bara vara sig själv med, likaså där hemma i Sverige!

Ikväll är vi sexton personer som ska se Bond. James Bond, på bio. Sjukt peppad! Roligt att man börjar vara typ fem personer som ska gå, men sen så sprider sig ryktet till att det slutar med att halva kavalleriet ska följa med. Imorgon så ska jag och två tjejer ha en riktig tjejkväll med matlagning, drinkar och sedan utgång! Också väldigt efterlängtat!

Man kan ju alltid drömma. (Ber om ursäkt på förhand till de som finner mina färdigheter i Paint frånstötande.)

Åhh och en annan rolig grej är att vi äntligen har bokat bord på Jamie Olivers italienska resturang på onsdagkväll! Jag har verkligen velat gå dit hur länge som helst, mest för att jag inbillar mig att han ska komma ut ur köket fram till vårt bord och överrösa oss med kärlek för att vi valde att gå till just HANS resturang (i verkligheten har han nog aldrig satt sin fot i lokalen). Här är hemsidan för den nyfikne: http://www.jamieoliver.com/italian/cardiff

 

Trevlig helg!

 

Spooky shieets....

Jag har alltid haft en slags förkärlek till Halloween. Mindre för att klä ut sig (det är mest jobbigt...om man inte lyckats få till en awesome utklädsel som har hänt mig...en gång), utan mer själva känslan med urkarvade pumpor och sånt. Jag har dock aldrig faktiskt karvat en pumpa, det finns med på listan "att-göra-innan-man-kolar". På onsdag ska jag på en halloweenfest och har varit otroligt inspirationsfattig när det kommer till utklädnad, vilket mest beror på att jag är snål och lat. Detta är ju i sig rätt obehagliga egenskaper så jag tänkte att det kanske räcker med att jag gå utklädd som mig själv?

 

Men detta kommer la inte gå för sig, så idag gick jag och köpte lite maskeradsmink. Planen är att klä upp mig lite fancy med klänning och allt och sminka mig död i ansiktet, med blåmärken runt halsen efter att ha blivit strypt. Nu får man ju bara hoppas på att jag inte bli strypt i verkliga livet, det hade ju varit så oerhört ironiskt.

 

När jag var liten så var jag allergiskt mot maskeradsmink (opålitliga kemikalier det där) och fick oftast eksem som biverkningar. Jag har inte testat maskeradsmink i större mängder sedan dess. Så jag tänkte att om jag får allergiska utslag på onsdag så gör det ju bara min läskiga utklädnad mera effektiv.

 

London dårå. Underbar helg! London luktade fantastiskt denna gång! Så roligt att träffa Veronica och Amanda också, även om helgen gick superfort. Sedan var vi alla tre slagna hjältar också med förkylning och uppblåst mage hela helgen, men det var ju skönt att vi kunde sånär dela bördan! Vi såg inte så mycket mer än oxford street (shopping), covent garden (mat), big ben (kultur) och kön till världens största gayklubb Heaven (efter att ha letat efter stället i cirkus en timme och sedan stått i kön i en kvart, vill påpeka att den var tamejfaaan svinkallt, så blev vi inte insläppta pga av att vi icke var medlemmar). Istället gick vi till Mcdonalds- men inget ropar fest som att komma in till värmen med lukten av hamburgare och pommes!

 

Haha, okej jag är personligen väldigt anti "hej-vi-posar-framför-spegel-med-iphonen-synlig-i-handen"- bilder, men jag kände mig som en minifigur brevid Veronica när hon hade sina klackar på sig!

 



Sofie Haglund- this one is for you!

Självklart stoppade en londonbaserad tidning Amanda på gatan och ville fota henne inför deras "Streetstyle"-sektion i tidningen. Allt medan jag och Veronica stod bredvid och försökte låtsas avge en cool "men nää jag inte alls avis"-känsla!

Åååh! Harry Potter-nördar som vi alla tre är var tvungna att åka till Kings cross för att ta den obligatoriska bilden på plattform 9 3/4! (En annan grej jag numera har strukit av "att-göra-innan-man-kolar"-listan!)

Finfina Covent garden och vi tre!

 

Obligatoriskt matbild!

Avslutningsvis måste jag bara dela med mig av en lapp från våra hyresvärdar (bor som sagt i ett hyreskomplex bestående av 600 unga studenter). Hahahahah! Jag dör lite. Det har blivit blockeringar i avloppen på grund av för stora mängder sperma i duscharna. Hahahah! Alltså, det hela är ju så äckligt att det blir väldigt roligt!
 

 

Hahahahahha! "Though we know you must "take care of your business", we have never faced a problem of this enormity before."

Chokladbegär

Hemkommen från London, kan berätta om helgen i ett senare inlägg för nu måste jag dela med mig av en, tyvärr, oerhört beklämmande sits jag befinner mig i just nu.

I helgen har jag ätit väldigt mycket efterrätter och choklad. Jag känner mig alldeles för olagom dåsig och småfet.

Med sig i helgen hade tjejerna två maraboukakor. Jag dog lite. Den ena försvann dagen efter. Den andra, lovade jag mig själv efter den extravaganta efterätten jag och Amanda delade på igårkväll, skulle jag käka upp om en månad (som en belöning för att jag inte ätit sötsaker på en månad).

Denna chokladkaka är nu hälften så stor, eftersom halva ligger inne i min mage och den andra halvan har jag i panik lagt längst ner i min skrivbordslåda.

Frågan är: Ska jag äta upp hela kakan på en gång (medan det fortfarande är söndag och syndahelg menar jag) och därefter inte äta sötsaker fram till julafton ELLER borde jag slänga den? Ge den till grannarna? Spola ner den i toaletten? För den skrattar åt mig där i skrivlådan. Som Chucky i Den onda dockan.

Och mamma- jag tar tillbaka allt! Skicka inget godis från Sverige för böveln- it's killing me! Skicka hellre lite gojibär eller lutfisk. Skicka lutfisken. Åh lutfisk!