Spooky shieets....

Jag har alltid haft en slags förkärlek till Halloween. Mindre för att klä ut sig (det är mest jobbigt...om man inte lyckats få till en awesome utklädsel som har hänt mig...en gång), utan mer själva känslan med urkarvade pumpor och sånt. Jag har dock aldrig faktiskt karvat en pumpa, det finns med på listan "att-göra-innan-man-kolar". På onsdag ska jag på en halloweenfest och har varit otroligt inspirationsfattig när det kommer till utklädnad, vilket mest beror på att jag är snål och lat. Detta är ju i sig rätt obehagliga egenskaper så jag tänkte att det kanske räcker med att jag gå utklädd som mig själv?

 

Men detta kommer la inte gå för sig, så idag gick jag och köpte lite maskeradsmink. Planen är att klä upp mig lite fancy med klänning och allt och sminka mig död i ansiktet, med blåmärken runt halsen efter att ha blivit strypt. Nu får man ju bara hoppas på att jag inte bli strypt i verkliga livet, det hade ju varit så oerhört ironiskt.

 

När jag var liten så var jag allergiskt mot maskeradsmink (opålitliga kemikalier det där) och fick oftast eksem som biverkningar. Jag har inte testat maskeradsmink i större mängder sedan dess. Så jag tänkte att om jag får allergiska utslag på onsdag så gör det ju bara min läskiga utklädnad mera effektiv.

 

London dårå. Underbar helg! London luktade fantastiskt denna gång! Så roligt att träffa Veronica och Amanda också, även om helgen gick superfort. Sedan var vi alla tre slagna hjältar också med förkylning och uppblåst mage hela helgen, men det var ju skönt att vi kunde sånär dela bördan! Vi såg inte så mycket mer än oxford street (shopping), covent garden (mat), big ben (kultur) och kön till världens största gayklubb Heaven (efter att ha letat efter stället i cirkus en timme och sedan stått i kön i en kvart, vill påpeka att den var tamejfaaan svinkallt, så blev vi inte insläppta pga av att vi icke var medlemmar). Istället gick vi till Mcdonalds- men inget ropar fest som att komma in till värmen med lukten av hamburgare och pommes!

 

Haha, okej jag är personligen väldigt anti "hej-vi-posar-framför-spegel-med-iphonen-synlig-i-handen"- bilder, men jag kände mig som en minifigur brevid Veronica när hon hade sina klackar på sig!

 



Sofie Haglund- this one is for you!

Självklart stoppade en londonbaserad tidning Amanda på gatan och ville fota henne inför deras "Streetstyle"-sektion i tidningen. Allt medan jag och Veronica stod bredvid och försökte låtsas avge en cool "men nää jag inte alls avis"-känsla!

Åååh! Harry Potter-nördar som vi alla tre är var tvungna att åka till Kings cross för att ta den obligatoriska bilden på plattform 9 3/4! (En annan grej jag numera har strukit av "att-göra-innan-man-kolar"-listan!)

Finfina Covent garden och vi tre!

 

Obligatoriskt matbild!

Avslutningsvis måste jag bara dela med mig av en lapp från våra hyresvärdar (bor som sagt i ett hyreskomplex bestående av 600 unga studenter). Hahahahah! Jag dör lite. Det har blivit blockeringar i avloppen på grund av för stora mängder sperma i duscharna. Hahahah! Alltså, det hela är ju så äckligt att det blir väldigt roligt!
 

 

Hahahahahha! "Though we know you must "take care of your business", we have never faced a problem of this enormity before."

Chokladbegär

Hemkommen från London, kan berätta om helgen i ett senare inlägg för nu måste jag dela med mig av en, tyvärr, oerhört beklämmande sits jag befinner mig i just nu.

I helgen har jag ätit väldigt mycket efterrätter och choklad. Jag känner mig alldeles för olagom dåsig och småfet.

Med sig i helgen hade tjejerna två maraboukakor. Jag dog lite. Den ena försvann dagen efter. Den andra, lovade jag mig själv efter den extravaganta efterätten jag och Amanda delade på igårkväll, skulle jag käka upp om en månad (som en belöning för att jag inte ätit sötsaker på en månad).

Denna chokladkaka är nu hälften så stor, eftersom halva ligger inne i min mage och den andra halvan har jag i panik lagt längst ner i min skrivbordslåda.

Frågan är: Ska jag äta upp hela kakan på en gång (medan det fortfarande är söndag och syndahelg menar jag) och därefter inte äta sötsaker fram till julafton ELLER borde jag slänga den? Ge den till grannarna? Spola ner den i toaletten? För den skrattar åt mig där i skrivlådan. Som Chucky i Den onda dockan.

Och mamma- jag tar tillbaka allt! Skicka inget godis från Sverige för böveln- it's killing me! Skicka hellre lite gojibär eller lutfisk. Skicka lutfisken. Åh lutfisk!

Var Gimli har lärt sig prata

Jag mår lite bättre idag, febern har släppt så nu är jag bara förkyld. Egentligen borde jag plugga men det är ju mycket roligare att sitta och skriva här istället. Jag vill tipsa om min favoritlåt på Spotify medan jag pluggar, jag har en tendens att spela låten om och om igen medan jag låtsas vara en väldigt intellektuell, mycket upptagen människa --> Penguin Cafe Orchestra – Perpetuum Mobile . De som har sett filmen Mary & Max borde också känna igen melodin (jag såg ungefär en timme av den filmen innan jag var tvungen att stänga av ifall jag inte skulle drabbas av en smärre depression).

Så fröken Norrland, eftersom du undrar om jag förstår den walesiska accenten här nere så kan jag ju berätta lite om det. I...april eller när det nu va så satt jag och Elin i min lägenhet och kollade upp en massa youtubeklipp på hur folk pratar i Wales, bland annat denna: http://www.youtube.com/watch?v=DmemFcQCbQE (jag tänkte först länka till filmen direkt, men då pryds hela min blogg av ett väldigt hårigt anlete vilket jag kände sänkte den estetiska känslan här).

Tyvärr så har jag träffat typ två människor som pratar med en riktigt karaktäristisk walesisk accent! Den ena var gubben i kolgruvan som ledde oss genom underjorden, och den andra var en väldigt snygg vakt (som också var väldigt påverkad av cannabis vilket han gärna pratade om, vilket kändes mindre betryggande) som min kompis raggade på medan hon tvingade mig att stå bredvid och inte förstå ett ord av vad han babblade om.

Annars pratar många här "ren" engelska, eller brittiska. Mina lärare kommer främst från Irland och Skottland, så deras dialekter är väl det jag har svårast för. Sedan kommer som sagt mina nya bekantskaper från andra länder som Tyskland vilket inte direkt bidrar till den brittiska överklass-accenten jag hade tänkt lära mig uttala efter detta år.

Och för er som fortfarande är osäkra- Wales ligger i Storbritannien (jag har hela mitt liv stavat det Storbrittanien fram tills jag insåg för ett litet tag sen att det va ganska så fel) tillsammans med England, Skottland och norra Irland. Så vi kan kalla walesare för britter men aldrig (aldrig!) engelsmän. Det är den största förolämpningen man kan säga till dem, har jag fått lära mig genom erfarenhet.

 

 

Buhu...ge mig lite Disney!

Jag har fått feber och halsont, igen. Väldigt olägligt med tanke på att jag ska iväg om två dagar. Jag tycker fruktansvärt mycket synd om mig själv för tillfället eftersom jag inte ens orkar pallra mig bort till köket och göra mig lite te. Önskar att resten av världen också kunde tycka lika mycket synd om mig som jag gör! Nu ska jag kolla på Pongo och de 101 dalmantinerna och sova lite på det.

Attans vad ofta jag blir sjuk här då. Antar att ägg och vita bönor i tomatsås inte är en tillräckligt varierad, hälsosam kost.

Sunday afternoon...

Jag har flera anledningar till att vara glad! Här kommer några:

• Jag har ÄNTLIGEN fått in mitt stipendie på bankkontot! Heellooooooooooo topshop! Nej, ärligt talat ska hälften av summan läggas undan till nästa termin och resterande ska gå åt till tråkiga utgifter som resekostander och oväntade räkningar- riktigt skönt att ha en (om ack så liten) försäkring ifall nåt händer. (Titta mamma- jag kan!)
• På torsdag ska jag äntligen åka till London över helgen tillsammans med AMANDA OCH VERONICA! Ärligt talat är jag mycket mer exalterad över att spendera en massa tid med mina kompisar hemifrån än London (som förra gången luktade extra mycket avgaser, kiss och svett).
• Jag blev klar med en av mina essays en vecka innan inlämning- like a boss. Jag är till och med nöjd över resultatet. Detta måste jag få njuta av en stund, så att jag lyckats samla på mig tillräckligt med positiv energi så att jag orkar med resten.
• Igår var jag på hemmafest (yes! äntligen) för att sedan gå på "Super Silent Disco". Ett stort partyställe med flera Dj:s på scenen- men dödstyst på dansgolvet. Detta var eftersom alla gäster bar hörlurar där musiken spelades i. Haha, sjukt rolig syn när man tog av sig hörlurarna och såg alla shaka loss i ett dödstyst rum. Skitroligt! Fem toasts!
• Äntligen har jag skaffat medlemskap på Puregym och i fredags spinnade jag loss på cykeln. En liten annorlunda upplevese i jämförelse mot Sverige. I somras när jag var på spinningslektion var det jag och 10 äldre damer. Här var det jag och 10 dödsheta killar. Det var som om alla brittiska snygga män hade samlats på ett och samma ställe (bokstavligt talat). Mindre charmigt var att vi cyklade mitt inne i det upplysta gymmet i en halvmånscirkel så att precis alla fick en chans att granska min ofräschhet.

Annars så saknar jag min familj extra mycket idag. Har inte haft hemlängtan sedan jag kom hit, men just idag önskar jag att jag vore i familjehemmet i vardagsrumssoffan och kollade på tråkig fotboll med pappa medan mamma sitter bredvid med laptopen i knät och suckar över fotbollen. Jag saknar till och med min bror. (Jag är i nuläget osäker på om han faktiskt är medveten om att jag inte längre bor kvar därhemma.)

Jag saknar även mina vänner hemma i Sverige (och på alla andra platser runt om i världen)- dem som redan vet hur man fungerar utan och innan och där man bara få "vara"- utan att anstränga sig.

För att ni ska få en liten känsla av hur det såg ut igår så titta på denna rätt grymma reklamfilm (självklart befann vi oss inte i ett bibliotek, och tyvärr är mina dansmoves inte lika utvecklade som deras i filmen).

Numerar vägrar denna blogg att samarbeta med mig- och jag kan inte längre göra bilderna till ett större format!

 

En liten del av gymmet...

 

Utsikten från en av maskinerna...åh hatar bilder, de kan aldrig riktigt göra verkligheten rättvisa men det är i alla fall utsikt över floden längre bort. Säger man floden? Eller ån? Aja.

 En del av min skola. Den är så sjukt fin!

 Lite (riktigt) dåliga bilder från gårkvällen får ju inte glömmas bort!

The road goes ever on and on...

Jag har varit så pressad den senaste veckan, sovit kanske 4 timmar max varje natt och suttit och slitit mig i håret över allt plugg som jag har framför mig. Det har funkat bra, men idag känner jag hur all energi har sugits ut ur mig och det enda jag vill göra idag är att sova sova sova (men trots det sitter jag här i biblioteket), och gråta lite på det. Ni vet den känslan när man känner som en utkramad, sliten, illaluktande, blek trasa (Thank god for perfume!). Man vill göra det bästa man kan, men ändå blir man sällan nöjd!

Jag vill dela med mig av en liten text som Isabel delade med sig av till mig- om det här med att känna att man har så mycket att göra och att det aldrig tycks ta slut. Det är från en tysk barnsaga. Den är så enkel och fin...

"You see, Momo," he told her one day, "it's like this. Sometimes, when you've a very long street ahead of you, you think how terribly long it is and feel sure you'll never get it swept."

He gazed silently into space before continuing. "And then you start to hurry," he went on. "You work faster and faster, and every time you look up there seems to be just as much left to sweep as before, and you try even harder, and you panic, and in the end you're out of breath and have to stop - and still the street stretches away in front of you. That's not the way to do it."

He pondered a while. Then he said, "You must never think of the whole street at once, understand? You must only concentrate on the next step, the next breath, the next stroke of the broom, and the next, and the next. Nothing else."

Again he paused for thought before adding, "That way you enjoy your work, which is important, because then you make a good job of it. And that's how it ought to be." There was another long silence. At last he went on, "And all at once, before you know it, you find you've swept the whole street clean, bit by bit. What's more, you aren't out of breath." He nodded to himself. "That's important, too," he concluded.

 

 

 

En mycket trevlig sak dock är att jag äntligen tagit tummen ur röven och skaffat mig ett gymkort! Halv sex ikväll ska jag gå på spinning- fy vad jag behöver det just nu! Och sova. Fan vad jag ska sova imorgon!

Fast jag mår annars väldigt bra- jag lider bara av tillfällig sömnbrist.

Iakttagelser och tolv apor

Det finns ingen värre fråga än "Så- vad gör du på fritiden?". Vaddå gör? Varje gång jag har fått denna fråga så har jag alltid önskat att jag hade börjat lära mig spela piano eller blockflöjt när jag var liten, eller till och med fortsatt på min bana som fotbollsspelare (under mina få år på planen tror jag att jag totalt träffade bollen med min fot typ sju gånger). För allt detta låter ju bättre än verkligheten: "Ehh, jo, ....jag gillar att stirra in i min iphoneskärm."

MEN, en sak som jag verkligen har talang för är människor. Särskilt att iaktta människor. Eller snoka upp fakta om människor på facebook. Om det hade funnit ett yrke som hette "Facebook finder" så hade jag liksom lämnat in min ansökan direkt.

 

Det är väldigt roligt att iaktta människor här i Wales, särskilt de inhemska invånarna. Tyvärr är dessa iakttagelser mer eller mindre alltid ytliga. Men jag är ju faktiskt en väldigt ytligt person, så it makes sense.

 

Tydligen så är de brittiska killarnas (i min ålder) motto Våga Vägra Strumpor. För de går alltid runt med typ loafers utan strumpor, eller converse utan strumpor. De gillar också att vädra sina nakna fötter under lektionstid så att vi andra ska få en chans att uppskatta antalat hårstrån de har på tårna.

 

En STOR majoritet av de brittiska tjejerna (i min ålder) tycker tydligen om att gå runt halvnakna så fort det vankas fest. Jag överdriver inte, det kan se så sjukt ut. Jag har funderat många gånger på att någon natt ta kort på en kö som ringlar in i en nattklubb- man kan se vilka brudar som kommer från Brittanien och de internationella. Deras "hotpants" är, bokstavligt talat, mindre än mina trosor. De kombinerar gärna detta med en magtröja. Jag fattar helt ärligt inte vad som driver dessa tjejer att klä sig så utmanande- alla killar jag har träffat (alla icke-britter dock) tycker också det är sjukt (andra brittiska tjejer också för den delen- detta gäller ju givetvis inte alla, men många). Det kan ju inte direkt vara männen med den fräschaste kvinnosynen som tycker det är ballt.

 

Åja. Många fler iakttagelser har jag gjort men inlägget blir alldeles för långt om jag fortsätter nu.

 

Jag har just nu precis kommit hem från the Film Society- en studentunion som några från Cardiff university anordnar vid The Gate. Vi såg Twelve Monkeys. Det var rätt mysigt eftersom stämningen var precis så nördig som man hade föreställt sig innan! Vi var några som testade på men är väl lite tveksam om det kommer bli till en vana.

 

 

Innan filmen startade (Piratelin- titta du fick också vara med på bilden, hehe!)

 

 

Pluggelipluggpanik!

Så, vad händer i mitt liv just nu? Gissa en gång. Jag vaknar. Äter frukost. Går till lektion (har lektion varje dag kl 9 förutom torsdagar då jag har från 15-20). Sätter mig i biblioteket och läser några av de biljarder sidor jag har fått av mina fyra kurser. Går hem runt 14, lunch. Tillbaka till biblioteket och läser/skriver/får en panikattack inför Isabel. Igår kom jag hem kl 21. Hann duscha i alla fall. Sen, mina vänner, de två timmarna mellan klockan 22-24 är fan heliga då jag 1) Tittar på en serie där Tom Hardy medverkar 2) Kollar på en intervju med Tom Hardy på youtube.

Ikväll har jag dock lovat mig själv att försöka ha någon slags fritid också. Antingen kommer jag agera pappas flicka och gå hem till tyskarna för att kolla på fotbollsmatchen mellan Sverige-Tyskland (de tjötar så förbannat- vill ha en svensk i närheten att reta när Tyskland har gett Sverige stryk), eller äntligen fixa mitt träningskort och träna nu när mina pengar äntligen har kommit in till mitt bankkonto.

Att jag längtar till helgens skojigheter är ingen överdrift!

Kram på er där hemma!

Pss- nu har jag varit här i 1 månad! Helt sjukt- vart har tiden tagit vägen och hur kan så mycket hända under en sådan kort period?!

Varning! Sentimentalt inlägg.

Jag känner ett litet lyckorus svepa genom min kropp, och trots denna sena timme så blev det en lugn kväll och jag lovar att inga rusdrycker har framkommit denna känsla.

Jag vill bara, på ett väldigt osvenskt vis, meddela för omvärlden, på MIN blogg, att jag är så jävla nöjd över de val jag har gjort i livet hittills! Att utmana mig själv och flytta hit har varit ett av de bästa besluten jag någonsin tagit.

Ibland kan jag se tillbaka på den tjejen jag var för bara fem år sedan som var så himla rädd. Rädd för allt. Rädd för livet, rädd för människor, rädd för mig själv.

Som en liten flicka var jag alltid den blyga, den osäkra, den hemkära som följde ledet och aldrig vågade höja min röst.

Jag kan inte sätta fingret på vart i tiden jag förändrades. Det har nog varit en långsam process, i takt med att jag träffade människor som fick mig att växa som människa och känna att det är helt okej att vara den jag är- med alla mina fel och brister (de är ju en hel del trots allt).

Jag är fortfarande rädd ibland, det är väl mänskligt. Men jag vågar höja min röst nu, jag vågar gå min egen väg. Jag är inte rädd för människor längre, tvärtom så trivs jag bland dem och att träffa nya människor är bland det roligaste man kan göra. Att försöka skapa sig en vardag i en okänd miljö är bland det nyttigaste man kan göra.

Jag önskar ibland att jag kunde vrida tillbaka klockan och berätta för tolvåriga Sanna att "Vet du va- varför är du ledsen för? Det kommer ordna sig till slut. För Du är ju så Jävla bra! Precis som du är."

City lights & live lounge

Här sitter jag i mitt rum en fredagskväll med levande ljus och myser för mig själv. Alla andra är på en pub för att kolla fotbollsmatchen mellan tyskland- irland (gissa en gång vart de flesta kommer ifrån?) men jag dog typ av utled bara jag hörde förslaget så nu sitter jag här! Väldigt välbehövligt med lite egentid känner jag.

Annars har veckan som gått hittills bestått mycket av plugg, plugg och mera plugg. I en av mina kurser så ska jag skriva en textanalys över Charlie Chaplins film "City lights". Vi såg den filmen igår i en av skolans biosalonger, väldigt mysig! Vi studerar just nu komedi inom stumfilmer men nästa vecka ska vi börja med stand-up komedi (lyckligtvis genom teori och inte praktik- phu!)

Länkar till hela filmen här nere om ni inte har något att göra en regnig eftermiddag, hehe.

"City lights" (1940)

Imorgon förmiddag ska jag och några vänner besöka Chapter, ett stort kulturcentrum här i Cardiff. Jag blev rekommenderad av en av mina kursledare att besöka detta event vilket har en stark koppling till ett av de ämnen jag studerar här. Det ser jag framemot!

Men kan ju inte vara intellektuell allt för länge så på kvällen ska vi ut igen. Då ska jag äntligen få ha på mig min nyinköpta klänning, yeay! (Ska inte shoppa fram till december, lovar. I alla fall inte kläder).

Här kommer lite bilder jag tog i onsdagskväll! Vi gick till the Live Lounge, där vi har varit varje onsdag hittills. Älskar det stället! Sjukt bra liveband och drinkar som kostar 15 svenska kronor fram till kl 23. Helt okej pris liksom.

Isabel- supermysig nyfunnen kompis

Fiona med någon jag inte minns namnet på. Allvarliga miner va det här..

Isabel, jag och Franzi!

Hannes aka "Pippin". ;)

Mellan lektionen och bibliotekshänget idag så hann jag med att utnyttja det fina vädret genom att motionera i fina Bute Park.

Hoppas ni mår bra där hemma! <3

En bild säger mer än tusen ord...

Så, nu är jag tillbaka i Cardiff efter en helg i England. Tio timmar har jag sammanlagt suttit på diverse transportfordon, men det va värt det. I lördags åkte jag och Hannah över till London där vi besökte the Tower of London vilket jag aldrig besökt innan, det var sjukt intressant. Sedan åt vi sushi och jag dog lite när jag insåg hur dyrt det blev (första gången jag besökte ett sushiställe med olika rätter som åkte runt via ett åkband, fick lära mig att det är för lätt att plocka på sig i all oändlighet). Vi hann inte med så mycket mer. Vi befann oss i cirka 5 minuter inne på Top Shop men fy fan vad hemskt det är där inne, vackra plagg till trots).

I söndags åkte jag, Hannah, hennes mamma och morfar in till Cambridge, och gud vad förälskad jag blev i den staden. Har varit där två gånger tidigare, men då var jag väldigt ung och uppskattade inte så mycket mer än vad alla butiker hade att erbjuda. Men det är en väldigt vacker stad och jag skulle lätt kunna tänka mig att söka jobb där.

Jag kan också meddela för den nervösa att nej, jag lyckades med att inte pussa Hannahs morfar på rakt på munnen. Lyckligtvis! Han var hur jäkla söt som helst, är allmänt lite småkär i den familjen eftersom de är väldigt gästvänliga och enkla, känner mig alltid hemma där. Som Hannas mamma sa: de är min fosterfamilj här i Storbritannien :)

Som de flesta vet är jag fruktansvärt djurkär och fick i helgen äntligen krama om hundar och katter i all oändlighet så att jag nu kan klara mig ett tag framåt! De har även två bikupor för sin egenodlade honung, jag var väl inte lika entusiastisk över dem.

Den kommande veckan har jag väl inga särskilda planer förutom en massa plugg och de sedervanliga utgångarna. Ikväll har de "Student Lock-in" här i Cardiff i deras största galleria, där de håller öppet i 2,5 timmar enbart för studenter. Hur många butiker som helst kommer att ha upp till 25 % rabatt, och de kommer erbjudas goodiebags och tävlingar hej och hå. Förra gången kom över 15,000 studenter från runtom i Wales. Jag kommer nog gå dit en sväng eftersom jag bara bor 5 min därifrån, meeeeeeeeeen jag har egentligen inte råd. Fast jag behöver ju faktiskt en träningsväska. Och en ny halsduk. Och ringar. Och partyoutfits! Strumpbyxor också...och en kofta.

Hjälp!