Well good daay!

Oj vad synd det var om mig i lördags. Jag kände mig så pass ynklig att jag var tvungen att låta mina tre bloggläsare få veta hur pass synd det var om mig. Men lyckligtvis var det en ganska ynklig magbacill som försvann nästan på söndagen, och nu är jag helt frisk och återställd!

Nu är jag tillbaka till Cardiff och det känns som om jag aldrig lämnade denna fina plats på jorden från början. De första två dagarna har bjudit på glada återseenden, en massa kramar och en hel del pussar. Jag fick också uppleva känslan av hur det är att bli påkommen och tillfångatagen av poliser. Dock var de inte poliser, snarare tåggränsvakter om det nu finns en sådan titel. Jag skulle åka tåg till skolan i morse och tänkte "äh- frågar de inte om en biljett så slipper jag la betala för en också", lite sådär busig ni vet. Mindre busig och smart kände jag mig när jag insåg att jag var tvungen att gå igenom en gate på tågstationen med en uppvisande biljett. När jag inte kunde uppvisa denna jävla biljett drog vakten mig till två andra vakter där de ställde frågor som var jag bodde, vart jag kom ifrån, vad jag arbetade med. Fick fylla i en form och känna nyfikna blickar från folkrusningen. Lyckligtvis kunde jag spela på min småländska charm och med en extra svensk, dum brytning fick jag gå för denna gång men fick veta att händer det igen blir det 10 000 kronor i böter. Walesare är noga med sina tåg....lika rätt har de väl i det...kanske. SÅ- tågkort därmed inskaffat tillsammans med inpräntande, brännande kinder.

Sista terminen i Cardiff och jag ska njuta av varje dag, även om det var himla mysigt att hinna träffa alla nära och kära där hemma.

Till sist kan jag bjuda på lite bilder från härliga Egypten (med den mindre härliga maten!).