Look at that...

Jag har ju gått och blivit kär för första gången här nere. Eller, jag har varit kär innan. Fast Ben Affleck, Joseph Gordon-Lewitt och Tom Hardy besvarade aldrig min kärlek tillbaka vilket gjorde att våra relationer dessvärre inte kunde utvecklas. Nej denna gången är det mer en realistisk och fin förälskelse (trots att han är från Holland).

Nåväl, man har ju hört mycket om hur det ska kännas och vara. Måste säga att det är trippelt gånger värre, väldigt emotionellt. Ena dagen superglad och lycklig, andra dagen orolig, tredje dagen nervös, sedan superglad, sen kanske lite nervös igen osv osv. Känslorna liksom fördubblas. Skönare att vara singel när liksom känslorna är nollgradigt- inga onödiga risker! Men samtidigt känner jag att det kan vara värt det ändå...

Eftersom jag har varit singel alldeles för länge och har alldeles för mycket erfarenheter av vänner som försvinner eller blir dödstrista så fort de träffar någon så har jag innerligt lovat mig själv att aldrig bli likadan. Därför har jag nu alldeles för mycket att göra varje kväll för att på dagen gräva ner mig i mina tre essays- men jag trivs. Då slipper jag ju tänka och förbereda mig för vad som komma skall efter Cardiff (ett ständigt återkommande tema här nere nu- iuck!!). Istället för att möta realiteten så föredrar jag mottot Carpe Diem istället. Har de senaste veckorna uttalat dessa två ord minst en gång om dagen.

Men åh vad jag mår bra annars, just nu! Trivs så så bra här nere och är så tacksam varje dag över att jag tog beslutet att komma ner hit! Fastän jag inte uppdatera bloggen så vet jag att mina närmaste förstår att det går bra för mig just nu :) Tänk om man kunde flytta alla de jag bryr mig om från Sverige till hit- då hade allt varit helt perfekt!