Britter är ett folk och dom bor i ett främmande land...

Jag tänkte skriva lite om några av mina iakttagelser hos det brittiska folkslaget. Jag har ju redan nämnt tidigare att tjejerna här tycker att kläder är onödigt att ha på sig under vintern så som sommaren (antar jag), och att pojkarna klär sig som moderna varianter av the Beatles (ja, de är många. Beats kallas denna subkultur för. Nä..det gör dem inte..officiellt..), i alla fall, dessa pojkar tycker ju att strumpor är fruktansvärt onödiga under vintern. Jag har också förtäljt om deras kluvna inställning till kindpussar (eller snarare, min kluvna inställning till dem).

Men, sedan jag flyttat hit har jag lärt mig mer om deras...karaktärer. Detta är faktiskt vetenskapliga iakttagelser utan någon som helst vetenskaplig grund i sig, men jag och mina (icke-brittiska) vänner har lärt oss en hel del eftersom vi bor med dem. Så detta grundar sig inte enbart i min egna erfarenhet av mina fantastiskt, underbara, gosiga, trevliga fyra brittiska flatmates (kön: kvinnor. ålder: 18. ursprung: någonstans i England, vem fan bryr sig).

• Brittiska människor (överlag) tycker att städning är fruktansvärt onödigt. Nehe. Varför städa? Det är väl mysigt att ha disken framme några dagar så att det bildas ett härligt berg av disk. Och lämnar en person (eh, jag) en lapp där det står: "snälla, diska, det är pinsamt att ta hem folk hit" så plockar de diskret bort lappen två dagar senare utan att stå för vem det var. (Detta är ett annat karaktärsdrag som kommer diskuteras under nästa punkt). Till exempel, torsdagen två veckor sedan besökte jag mina svenska vän Lindas hus som hon delar med fyra britter. De hade haft förfest innan. Två fantaflaskor, några glas och en kakburk stod på vardagsrumsbordet. Dammtussar som liknade något Samara från the Ring hade lämnat efter sig låg tilltusslade på golvet. Förra fredagen, alltså 8 dagar senare, stod allt detta på precis samma ställe- helt orört. De ser liksom inte poängen med att ägna tre minuter åt att städa undan efter sig (och Samara). Historien slutar med att Linda inte längre kan hålla sig och städar upp hela köket /vardagsrummet dagen efter. Själv. Såklart. Svensken gör jobbet. Jävla brittiska ungdomar, det är helt sjukt! Ingen av oss utbytisar kan förstå detta karaktärsdrag, och varför det är så många britter som skiter i städningen. Är de helt enkelt så bortskämda av sina föräldrar- allihop??

• Brittiska människor (överlag) tycker att konfrontering/diskussioner/kontruktiv kritik är onödiga. Troligtvis jobbiga. Här konfronterar man inte personer man tycker ha betett sig dåligt, inte heller vill man ge (konstruktiv!) kritik till andra i ett grupparbete. Nä, för detta är ju oartigt. Mycket bättre att vi håller det inne så att vi kan klaga till våra vänner/familjer senare på kvällen. Mycket bättre att vi får hellre ett G än ett VG i betyg, eftersom, "vi vill ju inte vara oartiga".

• Brittiska människor pratar så fint. Jag älskar hur de kan i farten kalla en "Love" eller "Hun". Tilltalar de mig detta i en konversation så förlåter jag precis allt och jag älskar britter igen!

 

Bjussar på en charmig bild på mig och Amelie tagen i mitt rum innan utgången i lördags. Foto: Lindaaaaaaaa

 

Blev för övrigt väldigt tagen av mammas ord nyligen. Hon skrev såhär:

 

Sanna - älskade dotter, känner att navelsträngen tänjs mer och mer och snart brister den helt. Det är ju så det ska vara i livet , helt naturligt..

 

Mamsen, mina bekanta må gifta sig och få barn höger till vänster (åldersnoja HEJ!) men jag är milslångt från det stadiumet i mitt liv. Jag kommer alltid behöva dig och pappa hur gamla vi än må bli <3