Varning! Sentimentalt inlägg.

Jag känner ett litet lyckorus svepa genom min kropp, och trots denna sena timme så blev det en lugn kväll och jag lovar att inga rusdrycker har framkommit denna känsla.

Jag vill bara, på ett väldigt osvenskt vis, meddela för omvärlden, på MIN blogg, att jag är så jävla nöjd över de val jag har gjort i livet hittills! Att utmana mig själv och flytta hit har varit ett av de bästa besluten jag någonsin tagit.

Ibland kan jag se tillbaka på den tjejen jag var för bara fem år sedan som var så himla rädd. Rädd för allt. Rädd för livet, rädd för människor, rädd för mig själv.

Som en liten flicka var jag alltid den blyga, den osäkra, den hemkära som följde ledet och aldrig vågade höja min röst.

Jag kan inte sätta fingret på vart i tiden jag förändrades. Det har nog varit en långsam process, i takt med att jag träffade människor som fick mig att växa som människa och känna att det är helt okej att vara den jag är- med alla mina fel och brister (de är ju en hel del trots allt).

Jag är fortfarande rädd ibland, det är väl mänskligt. Men jag vågar höja min röst nu, jag vågar gå min egen väg. Jag är inte rädd för människor längre, tvärtom så trivs jag bland dem och att träffa nya människor är bland det roligaste man kan göra. Att försöka skapa sig en vardag i en okänd miljö är bland det nyttigaste man kan göra.

Jag önskar ibland att jag kunde vrida tillbaka klockan och berätta för tolvåriga Sanna att "Vet du va- varför är du ledsen för? Det kommer ordna sig till slut. För Du är ju så Jävla bra! Precis som du är."