onsdag 24 oktober 2012

Var Gimli har lärt sig prata

Jag mår lite bättre idag, febern har släppt så nu är jag bara förkyld. Egentligen borde jag plugga men det är ju mycket roligare att sitta och skriva här istället. Jag vill tipsa om min favoritlåt på Spotify medan jag pluggar, jag har en tendens att spela låten om och om igen medan jag låtsas vara en väldigt intellektuell, mycket upptagen människa --> Penguin Cafe Orchestra – Perpetuum Mobile . De som har sett filmen Mary & Max borde också känna igen melodin (jag såg ungefär en timme av den filmen innan jag var tvungen att stänga av ifall jag inte skulle drabbas av en smärre depression).

Så fröken Norrland, eftersom du undrar om jag förstår den walesiska accenten här nere så kan jag ju berätta lite om det. I...april eller när det nu va så satt jag och Elin i min lägenhet och kollade upp en massa youtubeklipp på hur folk pratar i Wales, bland annat denna: http://www.youtube.com/watch?v=DmemFcQCbQE (jag tänkte först länka till filmen direkt, men då pryds hela min blogg av ett väldigt hårigt anlete vilket jag kände sänkte den estetiska känslan här).

Tyvärr så har jag träffat typ två människor som pratar med en riktigt karaktäristisk walesisk accent! Den ena var gubben i kolgruvan som ledde oss genom underjorden, och den andra var en väldigt snygg vakt (som också var väldigt påverkad av cannabis vilket han gärna pratade om, vilket kändes mindre betryggande) som min kompis raggade på medan hon tvingade mig att stå bredvid och inte förstå ett ord av vad han babblade om.

Annars pratar många här "ren" engelska, eller brittiska. Mina lärare kommer främst från Irland och Skottland, så deras dialekter är väl det jag har svårast för. Sedan kommer som sagt mina nya bekantskaper från andra länder som Tyskland vilket inte direkt bidrar till den brittiska överklass-accenten jag hade tänkt lära mig uttala efter detta år.

Och för er som fortfarande är osäkra- Wales ligger i Storbritannien (jag har hela mitt liv stavat det Storbrittanien fram tills jag insåg för ett litet tag sen att det va ganska så fel) tillsammans med England, Skottland och norra Irland. Så vi kan kalla walesare för britter men aldrig (aldrig!) engelsmän. Det är den största förolämpningen man kan säga till dem, har jag fått lära mig genom erfarenhet.
 
 

6 kommentarer:

  1. Så bra att du är på bättringsvägen!
    Lite Disney var tydligen inte så dumt det! ;)
    Angående den estetiska biten så tackar jag för den nya skrivstilen som gjorde läsningen till en barnlek denna gången!
    Och geografilektionen!!!:)
    Kram på dej
    //Cicci

    SvaraRadera
  2. Tack för dina fina kommentarer Cicci, blir lika glad varje gång! Kramar

    SvaraRadera
  3. jag har ibland fortfarande svart att forsta den irlandska. De pratar ju sa javla tyst! och kalla aldrig en irlandare britt heller, ddet tycker de inte om.... :P

    SvaraRadera
  4. Tyst?! Tror det mest är din vän som allmänt pratar tyst i så fall. :P Förresten, din irländska vän ska inte göra ett besök till UK snart? Och du ska inte följa med? ;)

    SvaraRadera
  5. Du borde ta o komma över och prata med mina housemates om du vill ha problem med att förstå ;)

    SvaraRadera
  6. Hihi skrattade lite när jag började läsa detta inlägg (och klockrena rubrik)...jag fick mitt önskeinlägg! :D Det här var riktigt intressant att läsa om Sanna. Jag kan tänka mig att walesare har en viss stolthet som jag även kände av att skottarna i Edinburgh hade när jag var där. Kanske man måste söka sig mer mot landsbygden för att höra den där genuina dialekten..?

    SvaraRadera