Kontrollkärring

Åh just fan, har ju en blogg med.

Just nu sitter jag och halvsvettas inför alla förberedelser som måste ske inför Wales. Jag inser att jag har ett stort kontrollbehov. Jag måste veta exakt hur min situation kommer se ut när jag anländer, vilket är långt ifrån hur den nuvarande situationen ser ut. Så en av dem största utmaningarna är att slå denna kontrollkärringen på näsan och säga "nej hörru, det ordnar sig alltid!.

Några av planeringstankarna som far runt huvudet just nu är:

• Hur ska jag hitta i Heathrow till bussen som tar mig till Cardiff busstation?
• Hur ska jag hitta mitt B&B från Cardiff busstation?
• Jag borde boka B&B snart.
• Jag kan inte boka B&B förrän jag vet om jag bör ta mig till Treforest campus (ligger utanför Cardiff, 20 min med tåg) för the International welcome week på söndagen eller måndagen.
• Var fan ska jag bo på Treforest campus?
• Denna veckan kommer bli svindyr.
• Jag är fattig.
• Kommer jag gå i personlig konkurs under detta år?
• Kommer jag bli fet under detta år?
• Var kan jag träna i Cardiff?
• När/Var/Hur ska jag anmäla mig på mina kurser den 24 sept när skolan väl drar igång?
• Vad ska jag läsa för kurser?
• Jag gillar inte öl men det är billigt. Måste jag börjar dricka öl?
• Kommer jag bli fet av ölen?
• Kommer jag hitta vänner som är coola och inte urtråkiga?

Okej, vissa av dessa tankar är kanske irrelevanta, men det upptar en stor del av min tankeaktivitet för tillfället. Andra tankar är lite mer akut viktigare, men för tillfället svarar ingen på skolan mina mail eller svarar när jag ringer (förberedde mig mentalt i ca 23 timmar på att våga ringa denna person i Wales, va lite rädd för att en Gimli-typ skulle svara och att jag inte skulle fatta ett skit av vad han sa. Men istället möttes jag givetvis av en telefonsvarare).

Jag önskar jag vore en sån där cool, avslappnad typ som många av mina vänner är. Men nej, jag är ju faktiskt Sanna. Men går detta vägen så har jag väl vuxit en massa av denna erfarenhet (hoppas jag!). För något måste jag väl fan har vunnit när jag väl hamnar i personlig konkurs.

Är för övrigt sjukt dålig på det här med blogg, det är med sorg i hjärtat jag har insett att jag inte kommer bli en ny Blondinbella. När jag väl sätter mig vid datorn och uppdaterar skriver jag sjukt långa inlägg, men det är rätt gött att skriva ut allt man har i hjärnan och få lite perspektiv på saker och ting!

                                                             Ingen blondinbella direkt...

Min vän Elin besökte mig i Värnamo denna helgen, hon kom hela vägen från Stockholm vilket gör mig extra glad. Det känns lite tungt i hjärtat att några av mina finaste vänner bor så långt ifrån mig. I alla fall så gav hon mig ett paket som jag inte får öppna förren jag anländer till Wales. Jag blir så himla glad av sådana gester, alldeles tårögd nu i efterhand. När man känner sig alldeles ensam i ett nytt land så kommer ens vänner i Sverige betyda nästan mer för en än vad man själv kommer göra för vännerna som stannar kvar. Så, kommer sakna en massa människor! Men ett år går ju himla snabbt...

Nu ska jag dricka kaffe, gräma mig lite till för att sedan ignorera mitt halsont och träna på Nordic club! Vad skulle jag har gjort i denna lilla stad om det inte hade varit för träningen?