Cuuurse you Flapjack!

Jag hade ett mål för hösten. Ett enda mål. Att inte bli sockerberoende här i UK- det är ju liksom en sådan klyscha!

Jag måste säga att i början så gick det utmärkt. Jag vad oerhört nöjd med mig själv varje gång jag och mina vänner besökte diverse kaféer och jag nöjde mig med en kopp kaffe medan de andra vräkte i sig diverse (helt fantastiska) bakelser och kakor. (Självklart ignorerade jag det faktum att jag jämt lägger i 4-5 sockerbitar i mitt kaffe.)

Men på senare tid har det går utför, och jag skyller detta på två saker: mitt gymmedlemskap och min nya pojkvän Flapjack.

För vissa människor innebär ett nytt gymkort ett nytt, mer hälsosammare och fräschare liv. För mig symboliserar ett gymkort den perfekta ursäkten att kunna äta mer mat. (Med mat syftar jag här på pasta. Mina matlagningskunskaper har krympt sedan jag flyttade hit och nu ligger jag på samma nivå som hösten -09 när jag först flyttade till Växjö. Det är liksom inte roligt att laga mat i ett kök där ens flatmates låter disken vara framme i typ 5 dagar, det är nästan så man tror de vill göra en rekonstruktion av Mount Everest).

Jag har aldrig varit ett jättestort fan av sötsaker ärligt talat. Men detta har ändrats sedan jag mötte Flapjack för första gången. Flapjack väntar på mig varje gång jag anländer trött/stressad/frusen till biblioteket. Han ligger där i godisautomaten och skriker efter mig. Han är någon slags brittisk deg överdragen med choklad, svårt att förklara utan att det låter blä för svenskar utanför den brittiska sötkulturen. Jag och mina vänner brukar dela med oss av Flapjack varje gång vi se den andra vara lite nere- han livar alltid upp stämningen för bara 1 pund!

Men hörni min relation med Flapjack börjar bli jävligt frostig. Fastän jag inte har besökt gymmet på en vecka nu fortsätter jag inbilla mig att jag kan äta hur mycket som helst, men det är bara att erkänna för mig själv att detta inte är hållbart. Flapjack har öppnat upp mina ögon för andra typer av sötsaker- och inte heller hjälper det att jag har en väldigt gullig franssyska i min studiegrupp som köper chokladkakor till varje möte vi har (jag brukar se till att det blir minst två gånger i veckan.)

Guuuuuuuuuuuud hur blir man av med ett annalkande sockerberoende? Damn you söta Brittanien!!

 

Hur Flapjack ser ut efter att ha muntrat upp mig på bibblan...