Åldersnoja 2.0

Jag vill förvarna alla därhemma att jag har förändrats här borta. Vetifan om det är på grund av stressen, nya människor, klimatet eller all pommes. Men skulle väl gissa på att sömnbristen påverkar en hel del. Jag har åldrats typ 10 år på 2 månader.

Varje dag har jag möjlighet att granska mig själv i den hätska och dömande hisspegeln. För varje dag som går så har ringarna under ögonen blivit större, mörkare och mer aggressiva. Fy fan. Ändra några ord i en viss berömd dikt och ni kan förstå min fasa.

Two Rings to rule them all, Two Rings to find them,
Two Rings to bring them all and in the darkness bind them
In the Face of Sanna where the Shadows lie.

 

Min åldernoja nådde sitt maximum idag när jag, förutom att jag upptäckte mitt TREDJE gråa hårstrå, även upptäckte att min foundation hade kletat fast sig i rynkorna under mina ögon så att jag var tvungen att smeta ut det igen. Ja, rynkor. Inga sådana där töntiga skrattrynkor som typ bebisar har men som tjejer i min ålder ändå nojar sig över utan NEJ, riktiga sådana där finrynkor under ögonen.

 

Helvete- min kropp håller på att förfalla och jag har fortfarande inte haft min första pojkvän än. TRAGISKT. Inte blir det bättre av att vänner och bekanta där hemma i min ålder börjar gifta sig och få barn från höger till vänster. (Visst jag är väl glad för deras skull MEN TÄNK LITE PÅ MIG VAVAVA!)

 

Nu ska tanten sova och drömma sig bort to the land of Botox.

 

 

Ungefär såhär ser jag ut i den där jävla hisspegeln. Typ.

(Ringarna under ögonen har blivit mörkare.)