Älskar denna video som en kompis delade med sig på facebook. Rätt skönt att se världen och människorna i den ur ett positivt perspektiv än att bara cyniskt klaga över hur sjuk den är.
Idag upptäckte jag en rolig grej när jag insåg att min essay som jag trodde jag var färdig med skulle bestå av 2500 ord istället för 2000 som jag först trodde. Så nu gäller det att ordbajsa ut 500 ord så att jag kan lämna skiten åt sidan- här är det kvantité och inte kvalité som gäller!
Vill också meddela för omvärlden att jag, Sanna Elisabeth Lindgren, sprang 30 minuter på löpbandet i måndags (rekord!) och gjorde samma sak igår (hur snabbt det gick är inte väsentligt här va). Jag börjar redan känna mig som Usain Bolt. Det bästa är att springa när det är mörkt ute så man kan se reflektionen av sig själv i fönsterrutan. Förundran över hur vältränad man ser ut (från brösthöjd uppåt) är en riktig inspirationskick! Tur att man inte kan se min mage i den reflekterande glasrutan, för då hade jag bara blivit deprimerad över mina icke existerande magrutor och då hade jag inte heller kunnat vräka i mig mat som jag planerar att göra på TGIF ikväll. Lökringar- here I come!
Idag bokade jag även en biljett till staden Bath i södra England! Den 4e december drar vi iväg över en dagstripp, har alltid velat åka dit! Visserligen är det en riktig sommarstad, men skitsamma. Bath börjar bli erkänd som "the Christmas capital of the West" tack vare deras julmarknad vi ska gå på. Får se om jag lyckats låta bli att köpa julklappar eller inte! :)
Okej okej, det var ett tag sedan jag uppdaterade. Kan köra en liten update på veckan som gick efter mitt mentala breakdown som presenterades i förra inlägget.
Onsdag: Efter mitt mentala breakdown gav jag mig själv en örfil, sa åt mig "ryck upp dig sissy!" och gjorde upp en plan för hur jag skulle lägga upp mina studier. Planen blev att fokusera på minst två ämnen per vecka och att ha ett mål efter veckans slut. Fantastiska resultat då jag blev färdig med en av mina essays i söndags! Jag kan visst vara bäst ibland!
Torsdag: ...helt ärligt glömt bort denna dag. Troligtvis befann jag mig i studiekoma.
Fredag: Studiekoma igen. Klockan tre hade jag och min grupp ett möte planerat sedan lång tid tillbaka men eftersom unga britter tamejfaaaaan är så jävla lata så blev den ena 30 minuter sen och den andra dök inte upp alls. Ett sms en halvtimme senare avslöjade "att något hade dykt upp". Fuuuuck ***! Efter ett diciplinerat samtal från moi så gick dagens möte mycket smidigare då de faktiskt dök upp i tid och hade mer eld i baken en någonsin! Så ska tonåringar dras! Jag berättade för mamma att jag förstår hur förjävligt det är att bo tillsammans med lata barn (bodde, för min del...ibland). Mina lägenhets"kompisar" är hur lata som helst: "Åh, vilken bra idé det är att låta disken vara framme i fem dagar!", "Åh, vad mysigt det är när golvet kryllar av matrester (och maskar säkert också för den delen)".
Jag tänker fan aldrig skaffa tonåringar. Kan man adoptera bort barn när de fyller 12 år?
Sedan på fredagskvällen gick vi på rugby spel vilket var grymt häftigt, men kan inte påstå att jag har blivit frälst av sporten. Fotboll är mer min melodi i så fall (vilket säger rätt mycket). Efter matchen gick jag och några andra till en heavy metal konsert på en rockbar. De var helt jävla grymma! Lite smakprov: (Fast för mig är upplevelsen, särskilt när det kommer till den här typen av musik, så mycket bättre när det är live). Någonstans under spelningen måste jag ha brutit min nacke efter allt headbangande, både jag och Camille kunde knappt röra oss på lördagen.
Lördag: Mer studiekoma (jag var faktiskt helnykter under fredagen så jag kunde njuta av min stund på biblioteket, åhåja minsann) Sedan på kvällen var vi ett par stycken som var hemma hos Fiona och gjorde wraps och hade en mysig tjejkväll!
Söndag: Studiekoma. Tårar av frälsning när jag blev klar med min essay.
Denna vecka som följer kommer nog bli trevlig den med! På onsdag ska vi till TGIF och på l*rdag ska vi (risk för g*ogle tran*late) hål*a en *verass*ningsfest för en kompis som fy*ler å*r (men som envisas med att vilja hå*la en egen f*st vilket alla hitta på ursä*ter att inte gå på eftersom hen ska gå på vår...fastän hen inte ve* om det än. Eftersom jag får grav å*gest över att lj*ga för folk så komma jag bara blankt ignor*ra henom(?! säger man så?? aja) tills lörd*g....kanske att jag måste skicka en gr*ttish*lsning på fr*dagen men that's it alltså!
Precis innan de walesiska spelarna kom ut på plan. Kan ju för den icke insatta meddela att de förlorade mot Samoa...
Idag är ingen bra dag. Pressen med tre essays, en gruppresentation och ett prov på mindre än en månad har blivit för stor. Stressen ligger som en klump i magen och ett tryck över bröstet, och känner man den känslan blir det svårt att producera något överhuvudtaget och man vet inte ens i vilken ände man ska börja i. Mitt gamla universitet var på riktigt rena barnleken jämförelse med den här skiten. Inte ens under c-uppsatsen var jag såhär stressad. Tror det handlar om att kunna hålla fyra helt olika ämnen isär, det är så svårt och det blir lätt en pannkakssmet av hjärnan.
Idag ville jag bara hem till mamma och gråta, typ den känslan. Det blev för mycket när min sjukt fina vän såg att jag var lite nere idag på bibblan, gick iväg utan ett ord, och kom tillbaka med en chokladkaka till mig. En liten gest som var så jävla gullig, självklart bröt jag ihop då, haha.
Efter övertalning så ska jag lägga ner plugget ikväll (fast det känns som om jag inte gjort ett skit) och möta de andra på puben. Förhoppningsvis får det mig att må lite bättre och därmed prestera mer imorgon.
Andas in, andas ut. Imorgon är en annan (snälla låt den också bli bättre) dag.
Denna helgen har varit den mest lugna hittills. Inte många knopar har gjorts, vilket är rätt skönt men också rätt tråkigt. Jag tror idag är den första dagen jag även inte lagt ut pengar på något- fab!
Igår och idag var jag på gymmet. Underbart att ta tag i det igen efter att man har varit sjuk, men kvalitén på deras gruppklasser här är sjukt låg i jämförelse med Olympen eller Nordic club. Istället för utbildade kvinnor som faktiskt vet vad de sysslar med så har vi här istället småpojkar med glesiga mustascher som hoppar över uppvärmning och strechningen på bodypumplektionerna och inte medverkar under övningarna utan istället står stilla och glor på alla kvinnor som om vi vore statister i Eric Prydz musikvideo "Call on me". Inte fräscht.
Idag tänkte jag plugga, men klockan är halv sju och jag har hittills läst fyra sidor i en bok jag inte ens minns titeln av. Istället svävar jag runt bland minnen på facebook. Hittade denna lilla musikvideo igen och nostalgin blev skyhög! Det var en dampresent som killarna på mitt gamla studentjobb (som jag hade i mer än två år) hade gjort till oss, riktigt all-in! Av min studietid i Växjö har jag seriöst mer minnen av jobbet på Slottstallarna än själva studierna- detta är rätt skrämmande egentligen!
Hahaha, åh! Även om jag fanimej hatade det stället ibland saknar jag det otroligt mycket. Uttrycket "hatkärlek" tar sig till en helt annan nivå när det kommer till minnen från stallarna...
Igår passade jag dock på att vara kulturell och besökte National Museum of Art här i Cardiff. Riktigt fina grejer hade dem där, och sjukt stort va det också för den delen. Senare på kvällen gick jag och två andra till hamnen. Rätt galet att det bara ligger 20 minuter från där jag bor men ändå var det mitt andra besök där hittills. Man blir ju bekväm i sin vardag även här. Hamnen kryllar av resturanger och osar mysighet, bilderna ger som vanligt verkligheten ingen rättvisa.
Är det lagligt att ta kort inne på museum? Skitsamma, jag chansade i alla fall!
En annan lite mindre rolig överraskning är att vi blir klara med skolan här redan i slutet på april. Men, jag har mitt rum här tills juni och glöm att jag tänker åka tillbaka tidigare än jag måste. Så, några av oss börjar redan planera resor i maj. Helt perfekt att besöka Skottland och Irland när det är fint väder och man ändå inte har någon skola- så nu gäller det bara att hålla hårt i sparpengarna tills dess!
Anledningen till att jag skriver ett inlägg denna sena timme är att jag just har varit med om världens ballaste grej. Okej inte världens ballaste kanske, men jag lever fortfarande på kändis-adrenalinet! Jag såg Nicki Minaj utanför mitt hus, woho! Hon har spelat på Cardiff stadium ikväll som ligger här bredvid och vinkade hejdå till sina fans från sin buss, och jag just råkade passera helt omedvetet. Asballt. Coolt! SUPERCOOLT! Nästan ballare än när jag gick förbi Keanu Reeves i London...fast bara nästan. Okej, nu har jag delat med mig av denna upplevelse! Woho! Yeah! Wow! :D
Okej, annars har jag haft en sån jäkla rolig kväll. Det började med en romantisk måltid för sex tjejer på Jamie Olivers resturang (20 pund för världens minsta huvudrätt och efterrätt. Men det var ju jäkla gott i alla fall! Dricksen kostade oss mer än desserten...) Sedan gick vi the finfina Live Lounge där vi mötte upp några andra och träffade nya amerikanska vänner som vi gick vidare tillsammans med till the Welsh Club. Och det var ju...speciellt. Det var vi och kanske tio personer till men det hindrar ju ingen!
Okej nu babblar jag på för mycket. Måste. Sluta. Skriva.
Och dricka lite vatten! Och äta min clementin! Och sova gott!
.... !
Den enda bilden jag tog på Jamies...mysigt!
För er som inte känner till min nya bästa kompis Nicki.... ;)
Hej och välkommen till Sannas panikhörna! Idag ska vi uppmärksamma paniken över att tiden går så jävla fort.
På riktigt. Om en månad (typ) ska jag hem över jul (Uuuurk och spyy för Sverige. Yippiekayee för att träffa alla). Sen är jag tillbaka men den tiden kommer gå lika fort som när jag skrev c-uppsats. Simsalabim är det maj/juni och jag ska hem. Därimellan ska jag ha panik över vad fan jag ska göra med mitt liv efter detta.
Varför går tiden så fort för? Jag hatar det! Inte blir det bättre att man blir äldre och hängigare för varje år som går. Usch. Finns det ingen gömd knapp någonstans som man kan trycka på så att tiden står stilla en stund och man är 23 år för alltid?
Tack för att ni kom och besökte Sannas panikhörna! Vi ses, troligtvis mycket snart, igen!
...the Gunpowder Treason and Plot. I know of no reason why the Gunpowder Treason should ever be forgot.
Idag är ingen vanlig måndag här i Storbritannien, utan idag är Guy Fawkes Night. Nej, det är inte särskilt konstigt ifall man inte vet vad detta är, det är knappt att människorna här gör. Dock var jag tack vare filmen V for Vendetta väl insatt i historien bakom detta spektakel.
Vi var ialla fall några som åkte ut till Barry Island där de har ett rätt stort årligt firande. Förväntningarna var höga. Delvis för att se fyrverkerier, och delvis för att jag precis har sett tre säsonger av den brittiska kultserien Gavin & Stacey (Som är så jävla grym!! Se den! Tack vare den serien har jag anammat nya fraser som "OY- what's the curryn?!" och "Oh, lush that is!") och den utspelar sig till stor del på Barry Island! :) Det var riktigt mysig nyårsstämning, men ärligt talat var fyrverkerierna fisar i rymden. Inte bidrog den ryska technomusiken i bakgrunden till en härligare upplevelse heller. Men det var riktigt mysigt att gå omkring där med hot chocolate! Fy fan vad kallt det börjar bli här nu. Det tar på riktigt dubbelt så sakta för mig att skriva här eftersom mina fingrar fortfarande är helt stela av kylan.
Imorgon blir det återigen en riktig pluggdag (nu börjar allvaret på riktig. har 3 essays, en gruppresentation och ett exam att göra/skriva fram till 14 december som jag inte börjar på än), men det ska nog gå bra! Känner mig (i alla fall just nu) peppad!
För några timmar sedan på Barry...
Guten tag!
Amelie ville ta ett kort och skicka en hälsning till sin syster som fyllde år!
Lite matbilder från i lördags innan utgång! Det var riktigt god vegetarisk mat med tjejdrinkar och tjejsnack! Och den nedre bilden visar världens goaste "Hot chocolate pudding"- oh lord! Britterna kan sina efterätter!
